Hoppa till innehållet

Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/345

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
333
TJUFVABALK 1706

mynt, gulld, silfwer, koppar, metall eller andra rara stycken i konstarbete, och han det icke tillkiänna gifwer, och sin andehl icke först konungen till sahlu, och för en skiählig betahlning uplåter och hembiuder, han skall ansees för en sådan som försnillar konungen dess rätt, och derföre blifwa afstraffat.

§ 4. Hittar man drifftefä, taambd häst eller sto, oxe, koo eller hwad nyttiefä det är, behålle det hos sig, uplyse, och tage lysninga wittne, om han inom häradet eller staden är: är den som hitte uthom häradz eller stad, indsättie och låte lysa som förr är sagt. Med slijke creatur må man arbete giöra, sine ährender fara och nyttia inom häradet och staden, ther thet funnit är, sedan en gång lyst, och wittnen till äro, giör thet någon förr, böte 3 daler s:mt till treskifftes. Kommer den som mist hafwer, sedan lyst är, och lagligen till sig winner tage sitt åther utan lösn, och den som hitte, der tillfälle gifwes till misstankar, giöre sig uhrtiufwa med lysninga wittne och sielf sins ede, att han det eij arglisteligen, uthan som rätt drifftefä uptagit, kommer han eij innom natt och åhr, behålle då then som hitte och war inom häradet eller staden. war han uthom, tage halfft som hitte, och andra dehlen han som sattes till och wårdade. Är det otambt och eij nyttiefä, uplyses och nedersätties sammaledes, kommer rätter ägande inom natt och åhr betahle då till honom som uplyste eller wårdade, foderlön och omkåstnad effter mätismanna ordom, och tage sitt åther, kommer han eij, behålle då den som hitte, är han uthom häradz, tage tå halfft emot honom som wårdade och skiötte.

§ 5. Hittar eller finner man bij på sina egna ägor, eller skog ther man lått uti hafwer, ware hans som hitte. Hittar man på annars mans ingiärdes ägor, hafwe ingen hittelön. Hittar uthgiärdes i annars skog, tage then som hitte triding, och byamän eller jordäganden twå låtter: säija twänne sig hafwa hitt samma bijståck, niute then hittelöhnen som först lyste. Eij må man bij uplysa, uthan en them på annors mans ägor finner, tå tage han, som förr är sagt, triding som hitte och uplyste, och jordäganden twå låtter, lyser man eij och dock borttager, ware som annor tiufnader. Upsätter man toom bijståck i skogen, bijnen thermed ifrån theras wanlige boning och hemwist att låcka, böthe 3 daler s:mt, och gifwe dem tillbaka.

§ 6. Hittar nu någon, och eij som omtalt är, uplyser, gifwe ägaren sitt, och böthe dubbellt emot wärdet som hittat är, eller och det, som af hittegodzet försnillat och förtegat warder.