§ 9. Fångar någor annar tiufwen, än then som målsägare är, eller wårda skulle thy som bortstals; niute hwarn tiugunda penning af thy tiufwen med och på sig hade som hans egit war.
§ 10. Warder tiufwer fångader, angifwen och i förwar satter, och honom någor sedan med wilia släpper, eller ur wägen skaffar; plichte then samme efter 4 cap. i Edsörismålom.[1]
§ 11. Kyrkioplichten angående; förhålles thermed efter konungens kyrkiolag, och at the som sitt werdsliga straff utstådt hafwa, kyrkioplichten sedan undergå: utan så är, at thet werldsliga straffet skal gå längre ut, och komma at bestå i fängelse eller arbete på längre tid; gånge tå kyrkioplichten förr ut;[2] hwilken och fördubblas, när the åter med samma synd blifwa beträdde, och therföre dömde: men the som begå gement tiufweri, och snatta eller stiäla första gången under otta daler, förskones för then wanliga kyrkioplichten, och i thes ställe gången under aflösingen i stillhet i sacristione.[3]
Cap. II. Om flere med samnade hand stiäla; eller någre ther til lockade blifwa; eller eliest i hwariohanda måtto theraf delachtige finnas.
§ 1. Alle the som upsåteligen sig samman sättia at stiäla, warin sig få, eller många; afstraffes tå hwar och en i giärningen således delachtig efter hela stöldens storlek och wärde, utan anseende til några fördelning them mellan, antingen straffet går til penningaböter, eller kropsplicht.
§ 2. Stiäla flere tilhopa, ey af samråde eller upsåt, utan antingen någor lockar, eller biuder androm som minderårig och öfwermagi är; eller man tubbar, eller twingar sina hustru; föräldrar sina barn; förmyndare then omyndiga; förman sina underhafwande; husbonde och matmoder sitt tienistahion, eller inhysesfolk til at stiäla; stånde then thet giör samma tiufsrätt, såsom then ther andra gången stulit, och förbemält är: stiger wärdet af stölden öfwer, eller fyller sextijo daler; dömes han til döden:[4] och then som blifwer lockader,
och är til fullan ålder kommen; plichte som annar tiufwer efter
