Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/361

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
349
TJUFVABALK 1713

Cap. X. Om snatteri.

§ 1. Snattar någor mindre än otta daler; dömes ey til tiuf, utan gifwe thet han olåfligen afhändt hafwer igen; och betale efter thes wärde, och halft så mycket ther til: men hafwer han thet samma förskingradt, och orkar ey botum; arbete tå therföre wid konungens slott och hus, eller hos målsäganden, och afräknes af thens brotsligas summo nijo öra om dagen, förutan wanliga fångapenninga, tre öra om dagen, som honom til uppehälle bestås: finnes ey arbete, eller then brotslige ey förmår arbeta; plichte tå. med fängelse wid nästa stad, slott, eller ther fängelse är inrättat, och afräknes tiugufyra öra för hwario dygn: förser han sig andra gången, och ey bryter lås, eller wisar några särdeles arghet; betale dubbelt, eller plichte på förnämda sätt: men bryter han lås, eller kommer tridia gången igen; dömes til tiuf, och betale tredubbelt; eller straffes med spö, eller ris, at try slag af eno par spö swara emot twå och en half dalers böter; och äfwen så för qwinfolken try slag af eno par ris.


Cap. XI. Om öfwermagi stiäl, huru med honom skal förfaras.

§ 1. Stiäl öfwermagi, eller then som är under femton åhr; så ofta thet skier, gifwes tiufnaden åter, och then brotslige rises och näpses af sinom föräldrom, målsmanne, eller af them the thet befalla. Men hwilken som öfwermaga lockar eller tubbar at stiäla, eller at draga undan föräldromen; straffes han efter som lag säger i 2 cap. 2 § i thessom balk.

§ 2. Hafwer öfwermagi fyllt sina fiorton åhr, skridande när in til femton, och hans arghet pröfwas så stor, at hon öfwergår eller fyller thet som i åldren kan fattas; plichte tå efter thy som saksens omständigheter fordra, och i Dråpmålom sagdt är.[1]


Cap. XII. Om bodrätt.

§ 1. Drager mannen lönliga undan hustrune, och hustrun undan

mannenom, barnen undan föräldromen, och således skier bodrätt: stånde

  1. Conf. Constit. Caroli V Imperat. art. 164, och Carpz. p. 2, q. 82, n. 19 et 20, hwarest och förmäles, the tiufwar som fyllt sina 14 åhr regulariter böra hängias, och the som nära ther til äro, enär theras malitia pröfwas upfyllt hafwa hwad som fattas i thy 14 ålders åhre.