rådeno låf, och sägi hwad som stulit är, så ock sina skiäl, som äro thessa och slika: at spor in til by och hus leda; kundskap är, at then misstänkte om nattatid ute warit, och ther tiufnaden skiedde, näst tilförene sedder; at han förr med tiufnade, eller andra olåfliga giärningar beträdder blifwit; at sådana tiufsaker hos honom sedda, eller åt androm af honom sålda warit; at han håller sig undan, och såsom sak å bak tagit; eller warit i sällskap med androm som therföre kunna med skiäl beskyllas: niute tå låf at få med sig länsman, och en nämbdaman, och i stadenom twå edsworna stadstienare med byfogdanom, och fara til benämda by, eller hus, tå the ock husbondanom, eller byamännen berätta skola, at the således af häradshöfdingen, befallningsmannen, eller af borgmästaromen och rådeno utsände äro, samt sig wisa, at the utan knyte, kappar och biråckar ledige i hus ingå, och stånde then, som ransakan begärat hafwe, utanföre: finna the något i gårdshusom, ther bonden sielf, eller hustrun och barnen hafwa lås och nyckel til, och förthenskul efter lag wårda böra, och ey är glugger eller windshål på, at sådant kunnat af androm inkastas, utan eliest blifwit ther förwarat, öfwerhölgt, nedgrafwit, eller på hwariohanda sätt dölgt; wari tå bonden sielfwer tiufwer, eller hustrun, eller barnen, om the brotslige äro, och honom frian giöra: fins ther glugger eller windshål, och tiufnader ey dölgder, öfwerhölgder, eller nedergrafwen, eller i olästom husom och uthusom; ägi tå bonde witsord sig at befria med sielfs sins ede, at han ey wet huru thet ther är inkommet: finnes thet under tienistahions, eller husgiästens enskylta lås och wårdnade, eller i ene af androm ther sammastads indsatta kisto; wäri tå sig then thet fants hos, eller then kistan tilhörde för tiufnade, om han gitter: finnes icke thet som stulit war; wari tå then sak- och skadelös, som ransakades hos, och han, som ransakan begärte, fylle skadan, om någor skiedd är å hans hus eller ägendom när som ransakades, och giöre iämwäl ens sins ed, at han sanfärdeligen sitt mist hafwer, och ey af ilwilia ransakning sökt.
§ 5. Ransakar någor annorlunda af sielftagna myndighet, eller emot åtwarning, i annars huse, och ey finner tiufnaden; böte fyratijo daler och uprätte ther til skadan, om någor therigenom förorsakad är.
§ 6. Sätter sig byaman, eller bonde til motwärn, ey wiliande tillåta ransakan, utan öfwerfaller them som thertil utskickade äro med
