IV. Förslag till Tjufvabalk 1717.
Om tiufwerij.
1 Cap.
§ 1. Stiäl någon hwad det hälst är, warder bar och å färska gärning tagen, then skall gripas, til allmänt fängelse föras, och hos dommaren angifwas, som deröfwer skall ransaka och ägaren sitt genast återställa. Finnes thet stulna wara wärdt fulla 100 daler, dömmes tå tiufwer till döden. Will eij målsäganden saken uthföra; klage tå then å konungens wägnar klaga bör, på landet eller i staden, och niute målsäganderätt, ther böter falla.
§ 2. Är stölden ringare; gifwe åter, thet stulit war, och böte thertill tre gånger så mycket thet wärdt war, målsäganden, konungen, häradet eller staden. Orkar han eij botum, arbete wid konungens slätt, hus eller gårdar, hwart dagsvärke räknat till 9 öre, eller plichte, man med gatulopp, och kona med risslitande efter som i Uthsökningsbalken stadgas, hwart gatulop eller tre slag med hwart par rijs emot tijo daler räknadt.
§ 3. Ehwad tiufwer för sin missgiärning straffas till lijf eller kroppen, niute målsägande först af ägandom hans thet åter, som stulit war, eller thess fulla wedergällning, effter som thet bewises wärdt wara: men hafwer tiufwer ingen ägendom, stånde då till målsäganden, ehwad han will honom til arbete bruka, eller till kroppen straffa låta, effter thy som förr sagdt är.
§ 4. Hwar som bryter sig in uti något rum eller hus, i upsåt at stiäla, ändock han ther alz intet får, plichte första gången med ett gatulopp åter och fram, men qwinna med rijsslitande, Kommer någor thermed andra gången igen, straffes med dubbla gatulopp, och för tredie och flere gånger förökes straffet med fördubblande.
