10 Cap. Om snatteri.
§ 1. Snattar någor mindre än tijo daler; dömmes eij till tiuf; utan gifwe thet han olåfligen afhändt, tilbaka, eller betale thet effter thess wärde, och böte hälfften så mycket thertill. Orkar han hwarken gälda eller böta, arbete tå therföre wid konungens slått och hos målsäganden, och afräknes nijo öre om dagen, dock niute han wanlige fångepenningar. Finnes eij arbete, eller förmår den bråtslige icke arbeta; plichte han med fängelse wid nästa stad, slått, eller ther slikt fängelse är inrättadt, och afräknes 24 öre för hwart dygn. Förser han sig andra gången, och bryter eij lås, eller wisar någon särdeles arghet, betale åter och plichte dubbelt. Men bryter han lås, eller kommer tredie gången igen, dömmes till tiuf, betale tredubbelt, eller straffes med spö eller rijs, att trij slag af ett par spö swara emot två och en half dalers böter, och äfwenså för qwinfolken trij slag af ett par rijs.
11 Cap. Om öfvermaga stiäl.
§ 1. Stiäl öfvermaga, eller then som är under femton åhr, så offta thet skier, gifwes tiufnaden åter, och then bråtslige näpses af föräldrar eller målsman. Hwilken som öfvermaga thertill lockar eller tubbar, straffes effter thet 2 cap. och 2 §.
12 Cap. Om bodrägt.
§ 1. Drager mannen lönligen undan hustrun, hustrun undan mannen, barnen undan föräldrar; stånde thet them fritt, om the hwarannan lagsökia willia. Kommer saken för domaren; pröfwe tå han i hwad upsåt sådant kan skiedt wara, och lämpa straffet thereffter.
13 Cap. Huru man skall sitt wederkiännas, och återtaga, annan lagligen till tiufsak binda; och effter tiufnadt ransaka.
§ 1. Ingen må thet han widerkännes, ehwad thet är honom ifrånstulit, eller borttappat, på sielfwilligt sätt och olagligen återtaga, utan »vederbörande domares, eller befallningshafwandes wetskap och handräckning; så framt personen icke är lösker och nog misstänckter at rymma, eller tiufnaden å färska giärning i handom tages: giör någor annorlunda, böte trediedelen af thet han olagligen återtog.
