§ 7. Eij må konungz befallningzhafware sättia andre i sine ställen till ämbetes författningar, eller fördrista sig uthur höfdingedömme uthan konungens lof och minne att resa: men ther them å embetes wägnar eller elliest wore angelägit till annan ort reesa; skohla the först hos konungen om någon annan i sine ställen ansökning giöra.
§ 8. Ingen häradsfogde, ländsman eller andre slijke underbetiente fördriste sig någon uthmätning eller executionsährende af egen myndigheet förrätta, med mindre the ther öfwer först hafwa thera förmäns särskilte bud och befallning. Undantagne hwad hwarjom och enom elliest till rättelse föreskrifwit och anbefalt är, eller wid tingzbordet them updrages kan att förrätta, och fullföllia.
§ 9. Så må icke heller någor befallningzhafware och uthsökare fordra betahlning för thes embetes förrättning i allmänne eller andra ährender. Dock ther någor underbetiente wid förrättningar i eenskylte måhl särdeles beswär och möda hafft: wari tå ingom förbudit något therföre effter egit behag then samma att gifwa.
§ 10. I lijka måtto böra wähl the betienter, som wid kongl. slåtzcantzelie eller annorstädes brukas att gå med ährender, antingen någon att upkalla, ingifne skriffter meddehla, eller uthmätning beställa, niuta[1] något för mödan. Dock skohle parterne ther igenom ingalunda med stoor omkåstning eller dagelig näfwalön[2] beswäras, uthan effter behag eller wiss ther öfwer giord taxa wid saksens sluut eller början något till them uthgifwas. Sätter sig någor betiente ther emot, eller snikes effter näfwalön, miste han, tå klagat warder, hwar gång een månads löhning eller mehra, eller straffas med trähäste eller fängelse, effter ty han förtient hafwer.
§ 11. Inga krigsbetienter högre eller lägre mågo å landet eller i staden till uthmätningsförrättningar brukas, uthan ther konungz befallningzhafware them tarfwar wåld och gensträfwogheet med att styra, som framdehles urskils i det 12 cap.[3]
§ 12. Ändock att dommare i gemen eij må befatta sig med uthmätning, skall them lijkwähl eij wara förbudit i wisse måhl theras
uthslag sielfwe under fullbordan ställa, såsom i stadsens ärendom att
