märckelig kåstnad ther på anwänd, ther öfwer må han sökia sin wederpart inför dommaren.
§ 2. Nu påstår then som på wunnin domb sökes, att then i något måhl mörk och annorledes till förstående är, än ansökningen lyder, och wijses ther till god och bewislig grund, eller finner konungz befallningzhafware uthan partens påminnelse, antingen twifwelsmåhl om dommens rätta mening, eller hafwer elliest wicktige orsaker att få dommarens närmare förklaring öfwer een eller annan omständigheet, innan han skrider till fullbordan ther af, hafwi tå mackt ther med så länge innehålla, till thes han sielf eller then sökiande ther om besked hoos dommaren inhämptat, och gånge sedan domen till ofördröjelig fullbordan.
§ 3. Uthom thet måhl nu sagdt är, skall ingen konungs befallningshafware, mindre någon part sig understå öfwer någon fallin och laga krafftwunnin domb, att giöra fåfänge och ogrundade twifwelsmåhl, uthan hafwe sig then samma till rättesnöre, både hwad tijd och omständigheeterne till thes fullbordan angå, skier thet annorlunda, och blifwer ther igenom någon uthi sin wundne rätt uppehållen; sware then som sådant wåller, för all skada och kåstnad som af drögzmålet tijma.
§ 4. Påstår then som dommen tappat, och uthmätning undergå bör, antingen att han ther emot nya skiähl upfunnit, eller att i then domb märkelig dombwilla och så kallad nullitet af dommaren begången warit; bewiser och strax, att han ther emot i rättan tijd sine .beswär i hofrätten inlagdt, stånde tå hwad the nye skiählen angår, till konungs benådning allena, att parten sig ther af betiena må, och lämbnas thet senare måhl till kongl. hofrättens ompröfwande. Men gånge icke thess mindre i bägge thesse måhl then wundne dommen genast under fullbordan och uthmätning, dock så, att then som wunnit hafwer, ställer borgen för thet han effter dommens lydelse bör lyffta och tillträda, eller lägges ther å qwarstad, alt effter som i Rättegångsbalcker med mehra förmähles.
§ 5. Nu säger någor, att dom eij wunnit laga krafft, för then orsak att han saken uthi högre rätt eller hoos konungar sielf angifwit, och är hans inlagde skrifft then andra parten till förklaring meddehlt worden, ändock att mot samma domb eij lagligen wädiat är; ther må
then som reen domb för sig hafwer eij blifwa i rätt sin uppehållen,
