§ 11. Är uthi något skuldbref wiss och med lagen enlig ränta eller interesse uthfäst; hafwi then wid uthmätning lijka rätt med hufwudstohlen.[1] Finnes eij så mycket gods, att bägge förnöjas kunna, tå betahlas först ränttan eller interesset, och räknas sedan thet som öfwerskiuter på sielfwa hufwudstohlen. Men finnes uthi skuld omåteligit och olagligit åkrande, eller ränta på räntta; thet må eij till uthmätning gånga, uthan bör åkraren till laga näpst hoos dommaren angifwas.
§ 12. Nu kan skuldbref med bägges samtycke på thet sätt förnyadt wara, att skiählig upwuxen räntta är till hufwudstohlen slagen; ther må sedan altsamman för hufwudstohl räcknas och förränttas, eij må thet för oloflige ränta på räntta ansees.
§ 13. Så skall eij heller then winst, som någrom under ett rätt och lagligen slutit kiöp, eller loflig handel uthfäst och förbetingad är, under åker förstås; uthan ther thet sökes, må thet och till fullbordan skyndas. Ty hwad som genom bägges frijwillige förening i slijke måhl är faststält, thet må eij effter entheras behag sedan lösas, samma lag wari med windsteen af obetahlte wäxlar, och alt hwad ther till hörer blifwer effter wäxelrätt, men winst af bodmerie effter konungens siölag.
§ 14. Är eij wiss räntta i skuldbrefwet uthfäst ther må then eij heller fordras. Men är giäldenären wid eller effter förfalledagen om then giäld in för konungs befallningshafware sökter, och har äntå eij betahlt; ther är han till drögzmåhlet wållande, och ty bör han ifrån then tijd han således tilltahlter blifwit, räntto betahla, dock i thet fall räcknas then allenast till een af hwarjo hundrade ringare, än wanlig ränta, som förskrifwin är. Finnes ther jäf uthi hwad räntan angår, tå utmätes hufwudstohlen, och det twistige förwijses till dommaren. som förr är sagdt.
§ 15. Nu kan skuldbref oförmodeligen fördärfwas, förläggias eller förloras; will tå then skyldige thet eij förnya eller skulden widerkännas, och fins lijkwähl af ty skuldbrefwet trowärdig och af goda män bekräftad afskrifft, eller kan skulden elliest af book eller bref, wittnenom eller fullom skiählom in för dommaren bewijsas; ther må fördärfwad skrifft förnyas, och then som förlorad är, dödas; och niuta i ty måhl full betahlning, then som skuld sin fulltyga gitter.
- ↑ hufwudgiällden.
