Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/407

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
395
UTSÖKNINGSBALK 1714

effter, saken hoos dommaren angifwer, eller ther then ren är, och genast under uthmätning hörer, then oförtöfwat hoos konungz befallningzhafware till sluut drijfwer; försummas thet; hafwi tå beslaget eller bysättning intet wijdare bestånd.

§ 2. Belägges någons räntor eller hyror af huus och gårdar med qwarstad; ther skall konungz befallningzhafware een säker man, eller flere, genast förordna, som the räntor eller hyror richtigt upbära och till saksens slut förwara; eller swara han sielfwer till skadan, om the förskingras eller förnötes. Om andra under beslag och qwarstad satte inkomster eller hyror af skiepp och fahrkåster, wari lag samma.

§ 3. Then som i rijket eller thes tillhörige landskaper gods och ägendomb hafwer, måls med beslag eller bysättning i skuldsaker icke beswäras. Men then som intet hafwer att widerwåga, eller ägendomb sin söker hemligen undansticka och sielf will resa bort; han är om flyckene rätteliga misstänckter.

§ 4. Så må icke heller någors mans ägendomb eller räntor under qwarstad sättias, eller man bysättias för stridige skuld, öfwer then[1] han sig eij undandrager för rätten att swara.

§ 5. Nu hafwer någon annars mans ägendom inne hoos sig, och lägges ther å af konungs befallningshafware beslag, gifwer han sedan af thet gods eller penningar något till andra uth, innan thet beslag låssas, fylle thå eij allenast af sino, thet han uthan lof uthgaf, uthan plickta och för olydnone till 3 daler af hwart hundrade, effter som summan war stoor till. Är thet mindre wärdt, som så uthgafs; tå jämkas böterne ther effter.

§ 6. Finnes then som giäldskyldig är ingenstädes stadeliga wistande, att han för skuld sin rätteliga sökias må men hafwer dock ägendomb på någon ort i rijket; ther må han först offenteligen genom anslag på rättens dör, ther ägendommen belägen är, inkallas. Kommer han eij till dagh förelagdan, ther må then som ren fordring wijsar; i gotse hans rätt niuta. Hafwer han eij gods att widerwåga; tå må han både tiltahlas och häfftas på then ort han finnas kan.

§ 7. Ingen som inrijkes twist med någrom om skuld hafwer, skall utrijkes och på fremmande orter sättia then andras ägendomb

under beslag och qwarstad honom och hans handel till skada och

  1. B: deröfwer.