bedrifwin, som lijf eller lem angår, therom framdehles uhrskils i andra dehlen af thenna balcker.
§ 6. Nu är then tijd uthe, som dommaren i thess dom eller konungs befallningshafware giäldenären till betahlningen föresatt hafwer, och biudes ther af honom borgen i ställe för ricktig betahlning; ther må then som borga will, antingen med redo penningar borga, eller honom kort tijd till penningars anskaffande sättias; ty eij må then skuld länge borgas, som genast med redo penningar bör betahlas, blifwer then sökiande till samma tijd eij tillfredsstälter, gånge tå skulden till uthmätning hoos borgaman.
§ 7. Nu borgar någon för persohn och eij för skuld hans, flyr tå skuldenären undan, och gitter eij borgaman honom, enär så påfordras ställa;[1] swari tå sielfwer för skulden som sina egna.[2] Kan persohnen ställas, wari tå frij både från skuld och borgan.
§ 8. Hafwer någor för annars skuld borgat, och äger then som borgades före sielf ägendomb att giälda med; ther gånge aldrig borgemans gods till uthmätning, innan sielfwa giäldenärens ägendomb först gådt i betahlning, så långt then räcker; fylle sedan borgaman bristen af sine gotse.
§ 9. Nu hafwa borgaman annars skuld som sin egen antagit, och uthfäst till wiss tijd eller på wiss orth betahlning, eller sig med giäldenären lijka ther till förbundit, och sig allom sin rätt och förmåhn uthtryckeligen afsagdt; söka tå skuldfordrande hwilken thera han will, och then honom närmast wid handen är.
§ 10. Borgaman skall wara bofast man och af the willkor, att han för skulden swara och redo giöra kan, när så påfordras: är therom skiähligt twifwelsmåhl, och will then fordrande honom som anbiudes, för borgen icke godkiänna; tå bör om thess förmögenheet först behörigt witnesbörd inskaffas, och sware emedlertijd skuldnärens persohn, men är borgamannen af the willkor, att han allmänt för god erkiännes, och will än tå then fordrande honom eij antaga, hafwi tå konungs befallningshafware mackt then ensinnigas motwillia att styra, och låta then ombudne borgen för god kiännas.
§ 11. Nu kan then som för annan gådt i borgen, hafwa någors widerborgen i then saken; ther föllie hwar sin man, och fylle widerborgen hwad af borgemans ägendomb afgår.
