förledd eller oskiähligen lockad wara, biuder och ther i skiähl och wittne för sig; tå skiutes saken under dommaren, som förr i slijke måhl sagdt är.
§ 17. Nu räcker eij skuldnärens redbare ägendomb till fullom giäldom och sökes ther uthmätning för bristen hoos borgaman hans; säger han tå hoos skuldenären wara uthestående skulder, eller anhängige rättegångzsaker, ther af mehra penningar woro att förmoda, och will han skuldäganden the samma i betahlning påträngia: befinner tå konungs befallningshafware thet anbudne eij så ricktigt och redbart wara, att ther af genast penningar giöras må, uthan fordras ther till både tijd och stoor kåstnad; ther må then skuldfordrande, som till wiss tijd om sin betahlning med borgen försäkrad är, eij ther med uppehållas, uthan tå skall honom i borgamans ägendomb uthmätning gifwas, och niuta han sedan giäldenärens rätt i hwad som infordras eller lagligen winnas kan. Men är then anbudne skulden redbar, och kan genast under uthmätning komma, ther må hon och then fordrande i betahlning anslås effter ty som förr sagdt är.
§ 18. Är någrom i skuldsaker af hwariehanda orsak pålagt ställa borgen för sin persohn, att han eij undwijka eller bortresa skall, innan han fådt sluut i thet som moth honom sökes och kan han then borgen eij ställa, men biuder sig dock med eed sine i then sak att borga: är han tå af god frägd, och gitter ther hoos eedeligen erhålla, att han hwarken pant eller borgen mäcktar för sig ställa; tå må honom hoos dommaren tillåtas med eed sin emedlertijd borga. Men ther saken till slut kommin är, och betahlning för reen skuld fordras; ther giäller eij eedelig borgen, med mindre måhlsäganden sielf ther med åthnöjas.
Cap. 11. Huru bysatt giäldenär födas och ther han eij betahla kan, plickta må.
§ 1. Then som för skuld bysättes, bör icke under swårt eller nesligit fängelse hållas, uthan under säkert förwar blifwa, till thess han ställer skuldäganden tillfredz, hafwer han och sielf intet till födo och underhåll, kan eij heller genom arbete eller slögder något förtiena; tå bör han af skuldäganden med tre öre om dagen födas, så länge han bysatter är. Skeer thet eij, sedan skuldäganden ther om tillsagd är; gifwi tå konungs befallningshafware honom ifrån
