Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/425

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
413
UTSÖKNINGSBALK 1714

månads såld och åtta dagars fängelse på wattn och bröd. Giör thet någon annan så lönliga, att wackten thet eij weta kan, straffas som i Edzörom sägs i sidsta cap. och 3 §.

§ 13. Nu kan någor för brått sin till wissa böter sakfälter wara och sökes han therom hoos konungs befallningshafware, men finnes att han intet äger att giälda med; tå må wähl konungs befallningzhafware sig om hans persohn försäkra, men domaren sedan underställa hwad plickt den oförmögne moth böterne undgå[1] skall antingen arbete, fängelse, eller annat straff, hwilket dommaren och moth böter hans jämka bör, effter som saken och persohnen är till; och ställes tå sedan thes uthslag under fullbordan.

§ 14. Samma lag wari, ther bonde, soldat eller båtzman, som i borgläger liggia till böter som stiga öfwer 8 daler dömbde äro, och finner konungz befallningshafware att bonde eij uthan hemmanets skada och ödesmål, soldat och båtzman eij uthan brist på födo och nähring böterne erläggia kunna; är tå i domen eij uthsatt huru straffet till kroppen ther emot jämkas skall, ther skiutes then sak under domaren, som förr är sagt, men stiga the pålagde böter under åtta daler gånge tå thermed som i Tiufwabalkens 10 cap. stadgas.

§ 15. Kan någor, som till böter sakfälter är, them skadelöst betahla, men will heldre till fängelse eller till kroppen plickta; ther bör honom wahlet icke lämbnas, uthan böterne af godtse hans, fult uthmätas. Nu orkar han eij fullom botum, uthan tillbiuder een dehl med penningar giälda och för bristen med kroppen plickta; kan han tå uthan sin eller andras skada then anbudne dehlen ärläggia, thet må honom eij wägras, och plickta sedan för bristen med krop sin. Nu mäcktar han wähl uthan skada någon dehl af böterne i penningar ärläggia, men will thet eij, effter han eij kan alt samman giälda uthan erbiuder för heela summan lijda till kroppen; ther hafwi han wahlet, och bör han i ty måhl eij till penningar twingas.

§ 16. Är någon dömbd till arbete på wiss tijd, och weth eij konungs befallningshafware något cronoarbete i dy lähn att tillgå; tå må han sig å behörig ort förfråga om arbetet af then orsak, må kunna i annat straff förbytas, och på hwad sätt det skie skall.




  1. B: undergå.