wädergäldning. Men hafwa parterna sig på förelagdan dag wid rätten instält, och blifwer sedan någonthera utan laga förfall borta, när han på nästa rättegångsdag blifwer upropad; böte i rådstugun tre daler, och i cämnärsrätten en daler. Blifwer han andra rättegångsdagen wid upropet borto; tå skal saken företagas och efter beskaffenheten afdömas.
§ 4. När then instämde på föresattan dag uteblifwer, och eij wisar laga förfall; låte domaren, innan han skrider til saksens slut, gifwa sig wist besked, at stämningen honom behörigen och i laga tid är tilstäld: finnes thet eij, tå bör ånyo stämning gifwas.
§ 5. Nu är swaranden til härads- rådstugu- eller cämnärsrätt behörigen stämd, men infinner sig icke; förlorar han tå saken, stånde honom fritt, å landet, wid nästa häradsting, och i stadsrätten innan en månad, sina laga förfall inför rätten att framte, och saken återwinna, om han gitter. Therföre skall och then som emot then frånwarande wunnit hafwer, så tidigt förut om domen tillkännagifwa, at han inom bemälte tid kan låta stämma honom till saksens återwinnande: gör han thet eij; niute tå then som tappat hafwer, samma tid til nästa ting eller månad, sedan han ansagd är. Men blifwer honom domen kundgiord och försummar han sedan at instämma then som wunnit hafwer, til then tid nu sagt är; hafwi tå emot samma dom ingen widare talan, utan gånge then til utmätning. Samma lag wari med käranden, ther han för sitt uteblifwande, förfallelös dömd är.
§ 6. Sedan then som på thetta sätt förlorat hafwer, låtit till föresagdan tid, then som wunnit lagligen instämma, skal han på en gång och tillika, först wisa sina förfall, och sedan andraga alla sina skäl i sielfwa hufwudsaken. Finner domaren hans anförda förfall eij ware lagliga; blifwe han tå dömd at förnöija sin wederpart all bewislig omkostnad och skadestånd, efter therå inlagd förteckning, och böte ifrån twå till tijo daler, eftersom personen och saken är til. Therjämte dömes i hufwudsaken, effter the skäl och omständigheter, som å både sidor andragne äro, och lemnes then parten fritt, som i thet ena eller andra, eller och båda målen förlorat hafwer, at ther emot wädia til högre rätt.
§ 7. Nu hafwer then som frånwarande dömd är, straxt wändt sig til hofrätten och klagat öfwer någon felachtighet i sielfwa rättegången; men får ther eij utslag innan then tid han sig til saksens återwinnande angifwa borde: wari tå skyldig rätten therom tilkänna
