14 Capitel. Om parternas fullmächtiga, och om oanständigt tal eller skrifwande.
§ 1. Många twister förorsakas ther af, at fullmächtige, antingen af arg- och hämdgirughet, eller ock af lust til trätor, eller för winst och egennytta, reta parterna til oenighet, eller hindra skäliga förlikningar, eller under saksens drifwande, genom allahanda konster och påfund, osanning och falskhet, then samma förwilla, förmörka, eller i widlyfftighet draga: ty skal then fullmächtig, som thermed beträdes, antingen lika med sielfwa målsäganden; eller ock, ther omständigheterna så fordra, med swårare plicht beläggas; och fastän en sådan, när han parterna emot hwarannan uphissat och sammansatt, sig undandrager och således målsäganden i sticket lämnar; skal han icke thes mindre med behörig nepst anses, lika som hade han saken personligen til des slut och ändskap fullfölgt. Alla inlagor och skriffter böra ock så utaf fullmäktigen, jemte sielfwa målsäganden, underskrifwas. Sker thet eij, böte i hofrätten tijo daler, i lagmans- och rådstugurätten fem daler; i härads- och cämnärsrätten en daler. Försummar fullmächtigen eljest målsägandens rätt i acht taga; stånde tå honom för rätta til swars och upfylle allan skada.
§ 2. På thet rätterne måge hafwa theras tilbörliga heder, skal ingen part understå sig i stället för laga fullmäktig, at upskicka otienliga personer inlagorne at ingifwa eller emottaga, eller ock muntelige förhör at bewista, wid böter i hofrätten tijo daler, i lagmans- och rådstugurätten fem daler, och i härads- och cämnärsrätten twå daler. Sammaledes förbiudes all oanständighet, oqwädins- och smädeord, samt lättsinnige eder och swordomar, så i parternes skriffter, som wid munteliga förhör, och wari then thet giör förfallen til tijo daler eller mera, effter domarens ompröfwande; stånde jemwäl wederparten fritt lagligen sådant emot honom at utföra.
§ 3. Ingen må sig för annars fullmägtig i rätten angifwa, som uti samma sak antingen tilförene sielf dömt, eller wid rådslagen, ther saken dömt är, warit tilstädes: sker thet, böte tijo daler, och wises från rätten.
§ 4. Then som emot domaren i thes ämbete wisar sidowördnad, eller brukar ohöfwiska och otienliga ord; böte tiugu daler, eller högre, effter som domstolen och brottet är til, samt göre offentelig afbön;
