säng. I lika måtto; trolåfwar sig någor med twem; och inga thera wet honom några trolåfning förr ingådt hafwa, ehwad han tå aflar barn med sine första fästeqwinno, eller the andro, eller med bådom; tagin the barn fullt arf, antingen ächtenskapet fullbordat blifwer, eller ey.
§ 2. Uti allo trolåfning och giftomål, ther en man förbinder sig med twem, och the senara fästeqwinna, eller hustru öfwertygas at hafwa wetat af the förra festeqwinno, eller hustru: heten the barn, som ther af födas, horobarn, och niuten intet arf hwarken effter fader eller moder; doch waren föräldrarna plichtige at upfostra them til thes the sig sielfwe nära kunna.
§ 3. Lag samma ware om the barn, som aflas i hordom; eller med the qwinno som honom i blodet, eller swågerlaget närmare är förbunden, än at them emellan ächtenskap må byggias; eller med skökior som beryktat lefwerne fördt hafwa, och med lägersmål tilförene warit beträdda.
§ 4. Uti twegifto mål, när ingenthera maken kunde weta förra makan wara i lifwet, och the thermed efter Kyrkiolagen förfarit hafwa; niuten the barn, som the tilsamman aflat, fullt arf så efter fader, som moder.[1]
§ 5. Warder qwinna wåldtagen, som lagligen kan bewisas, och hon i thy blifwer hafwande; wari tå befriad för allo tilwitelse, som i Edsöresmålom stadgas, och barnet förthenskul niute samma rätt, som barn af ächta säng.
§ 6. Aflar någor barn i lönskaläge, och ächtenskapslåfwen icke kan bewisas, med mö, eller enkio, som intet beryktat lefwerne fördt, ey eller med olåfligit lägersmål tilförene beträdd warit; thessa barn warin oächta, och niutin doch af fader och moder bådom behörig upfostring och födo efter hwars och ens wilkor och lägenhet til thes the sig sielfwe nära kunna. Skier thet lägersmål med ene sådana qwinno, som sedan för andro synd mister lifwet; upföde tå han allena barnet til thes thet sielft sig födona förskaffa kan, när ey något fins efter then andra.[2] Nu dör eliest en thera, som aflat barn i lönskeläge; wari lag samma.
§ 7. Är fadren lösker, och blifwer ey någorstads stadugar, så
