aflinge; hafwin the å fädernet tagelott för them å mödernet. Sämias sedan the andre arfwingar icke annorledes; åtskilies tå the med lottkastning, som förr bemält är.
§ 8. Hwad ägendomen angår, som i stadenom är; stånde alt til lottande, wari sig broder eller syster, fast eller lös ägendom, emedan ingen tagelott therutinnan må bestås.
Cap. XXII. Om iämkning, när någor klagar sig wanlottad wara; eller ther något, sedan ärft och skift är, af någons thera lott, eller all lotten afgår.
§ 1. Nu förmenar någor, sedan ett skifte lagligen förrättadt är, sig therwid wara förfördelad, och therföre begärar med sig iämkas; ansöke tå domhafwanden ther om å landet inom natt och åhr, men i stadenom inom tre månada dag efter thy skiftet skiedde: hwilken tå tilordna skal twenne goda män, som samma skifte öfwerse, och ther klagan pröfwas skiälig, emellan arfwingarna så iämka böra, at lotterna icke rifwas, utan then som förfördelad är, sin tillbörliga fyllnad af them androm bekommer; som af domaren sedan till säkerhet i längden kan ompröfwas, ther så begäres, och stadfästas.
§ 2. När sålunda en gång med alla wederböranda samtyckio befinnes iämkat och stadgat; wari thet tå ständigt, och gånge sedermera ey til iämkning å nyo.
§ 3. Giörs något af arfwet någrom på hwariohanda sätt, utan thes förwållande, twistigt; gifwi tå then, när klandret begynnes i tid thet sinom medarfwingom tilkiänna, och wakin så the tillika med honom i sakene: förmå the thet, som klandras, ey wäria lagligen; upfylles tå thet, som afgår, efter hwars ock ens andehl, men lotterna rifwas ey, som förbemält är. Försumar någor sin rätt at bewaka i slika måhl, och sinom medarfwingom tidigt tilkänna gifwa; hafwi sielfwer skadan.
§ 4. Går någrom thes hele lott, eller bäste delen ifrån, så at then samme icke kan genom iämkning emot annat iämgodt upfyllas; tå skal af nyo skiftas och lottläggias. War sätugård och bygnad på then afgångna lotten, och then som lotten fångit, hafwer något therföre til the andra uti förriga delningen utbetalt; upfylles tå thet samma honom igen wid then nya delningen, efter hwars och ens andehl, med mindre thet befinnes honom eliest therföre blefwet förnögd; antingen
