Hoppa till innehållet

Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/63

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
51
ÄRFDABALK 1713

§ 2. Dör fader; hafwi tå moder witsord at se före barnom sinom och thera gotse, med nästa theras fädernes frända, eller förmyndara råde. Går hon i andra gifto; ägi hon tå icke macht länger förmynderskapet förträda: hafwi doch sedan, som förr, inseende på sina barn, och wari närmast at hafwa them uti sitt hus och bröd, om hon så wil, och icke laga hinder äro i wägen.

§ 3. Nu äro föräldrarna döde, wari tå then barna förmyndare, som the med fullt förstånd och witnom munteligen, eller eliest i testamente skrifteligen, ther til förordnat hafwa.

§ 4. Hafwa icke föräldrarna någon wissan förmyndare förordnadt; anträde tå .then som skyldaster är förmynderskapet, såsom i Giftomålabalkenom förmäles, så framt han ther til fallen är, som af domaren först pröfwas måste.

§ 5. Wil ey then, som wederbör, förmynderskapet antaga; tilhålles han tå af rättenom wid straff och wite, om ey laga förfall kunna bewisas, sina skyldighet therutinnan at efterkomma: wägrar han thet äntå; swari til skadan, som barnen ther igenom kunna taga, och sätties sedan then til förmyndare, som rätten pröfwar skickeligast af androm ther näst skyldastom frändom.

§ 6. Hafwer then omyndige inga skyldmän; eller äro the til förmynderskapet oskickelige; eller hafwa the sina laga förfall: förordne tå rätten twenne andra goda män, eller så många, som pröfwas nödige, til barna förmyndara.

§ 7. Nu kan så hända, at rätter och ständig förmyndare ey straxt tilordnas kan, eller sitt förmynderskap behörigen anträda; förordne tå rätten någon godan upsyningsman, som the omyndigas bästa i medlertid i acht tager.

§ 8. Then som är barnana widerdeloman; eller mycket giäldbunden; eller konungens räntor, och andra slika medel under händer hafwer; eller här i riket icke sittiande; eller af ene willfarande läro; eller af oförstånd, eller slöseri, eller annor lefwerne och fehl til förmynderskapet icke skickelig; han må ey blifwa förmyndare.[1]


Cap. XXV. Om laga ursächt ifrån förmynderskap.

§ 1. Nu hafwer någor laga förfall, hwarföre han icke kan

förmynderskapet antaga; gifwe tå sådant i rättenom tilkiänna, och wari

  1. Förmynd. Ord. 1669 art. 15 m. 4 och arr. 32.