skifftet ske bör. Komma the hwarken sielfwe, eller någon theras laga fullmächtig til föresagdan dag; eller är någor å så långwägad ort stadder, att intet bud inom föresattan dag kan till och ifrån honom komma; förordne tå rätten någon som förträder thes rätt och ställe wid arfsdelningen: doch så, att honom, som frånwarande är och laga förfall hafwer, lemnas tre månader sedan han therom kundskap bekommit, lagligen therå att tala.
2 §. Dör enthera af föräldrarna, och lefwer then andre med bägges thera barn effter: äro barnen myndige, och begära theras andel i arfwet; eller pröfwar domaren, tå barnen omyndige äro, icke rådeligit wara att låta arfwet hos fader eller moder längre innestå; wari tå then arfwet i handom hafwer, plichtig thet at utgifwa, innan then dag som domaren förelägger. Träda fader eller moder i annat giffte, och icke först afwitra sina barn; plichten som i Gifftomålabalken förmäles.
3 §. Alt arfskiffte så å landet som i städerna förrättas på lika sätt uti redeliga och trowärdiga mäns närwaro, som tilförene om boets uptekning stadgat är.
4 §. Thesse män skola alt arfwet fast, eller löst, redbart, eller utestående skuld, uti så lika lotter emellan arfwingarna läggia, att ingen therigenom må blifwa förfördelad; ock niute tå hwar och en thet som honom medelst lott kan tillfalla; med mindre arfwingarna emellan, om the alle myndige äro, åsämjas kan, utan lottande sina andelar att taga: hwilket wari tå äfwen så gilt, som hade hwar sitt med lottande undfångit. Ther omyndige arfwingar äro, må intet arf utan lottkastning skifftas: sker skiffte annorlunda; wari thet ogilt, såwida then omyndige thet i laga tid, sedan han myndig warder, klandrar.
5 §. Hafwa föräldrarne bägge eller enthera sinom barnom något förut gifwit i fast eller löst; warde tå thet som gifwit war, å hwars och ens arfslott beräknat, när the framdeles til arfs träda effter fader eller moder: doch så wida thet gifna i anseende til boets wilkor pröfwas af något wärde wara; och att föräldrarne hwarken skriffteligen, eller med wittnen munteligen annorlunda förklarat sin wilia; eller att barnen elliest gitta bewisa gåfwan wara owilkorligen gifwen.[1] Ther
ock thet gifna kommer att beräknas barnomen; bör then theraf niutne
- ↑ I marginalen: »NB. Lund. add.: eij». – jfr 1713 års förslag kap. 21 § 5.
