Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/91

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
79
ÄRFDABALK 1717

wid wite tilgiörandes domaren i orten[1] om thet arffall tilkänna, och domaren gifwe sedan arfwingen therom kundskap. Kommer han tå eij och talar på sitt arf innan natt och åhr sedan thet föll, hafwi sedermera therå ingen laga talan,[2] med mindre han å så widt belägna utrikes orter stadder är, att intet bud till och ifrån honom innan natt och åhr komma kan; eller att han eliest något laga förfall hafwer: kan tå honom intet öfwertygas, att han warit orsak til någon försumelse, och han gitter eden therom gånga; niute, om han inrikes är, tre månader, och om han utlandes är, åhr och dag, ifrån thet han thet weta fick.

3 §. Wet man ho inländsker arfwinge är, men icke hwarest han är wistande;[3] sätties tå arfwet under säkert förwar, till thess han kommer. Kan han tå med sin ed betyga, att han tilförene hwarken af arfwet wetat, eller therå tala kunnat; tage tå samma arf. Gitter han thet eij, eller kan honom öfwertygas, at han af arfwet förr wist eller weta kunnat, och hafwer sig äntå eij rätteligen angifwit; hafwe sin rätt förwärkat.

4 §. Wet man ingen laga arfwinge, och kommer eij bud af honom eller någon kundskap innan natt och åhr, som förr är sagdt: hemfalle tå arfwet til konungen.[4]

5 §. Then arfwinge som uti tjugu åhrs tid icke hafwer gifwit sina anhöriga i fäderneslandet om sitt tillstånd tilkänna, wari skild ifrån thet arf som således utan hans effterfrågan i tjugu åhr stådt opåtalt, ehwad förfall han tå will föregifwa.

6 §. Träder oskylder man igenom falskt föregifwande af skyldskap til arfwet; eller är han then döda skylder, och wiste dock annan närmare wara: kan thet sedan kunnigt och honom öfwertygadt warda; eller hafwer rätter arfwinge utan laga förfall sin talan försummat; wari så samma arf til konungen förfallit, och then som falskeligen thermed umgeck, gälde åter alt thet han theraf upburit, och plichte som för annat bedrägerij.


  1. Ändradt af Folcher (1718) sålunda: eller är han utrijkes: wet man tå ho och hwarest han är, gifwe tå slächten domaren i orten.
  2. Denna § har af Folcher (1718) afslutats sålunda: hafwi sedermera therå ingen talan uthan han wijser laga förfall.
  3. Ändradt af Folcher (1718) sålunda: Nu wet man icke hwar inländsker arfwinge wistas.
  4. I marginalen med Folchers stil: Conf. verba legis cap. 23 och 18 Erfdb, LL, och StL