Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/98

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
86
LAGKOMMISSIONENS FÖRSLAG TILL

4 §. Them omyndigom förwaras natt och åhr, sedan the myndige blifwa, att tala på något testamente. Dö the uti theras omyndiga åhr; hafwen theras arfwingar samma tid ifrån theras död: och then utrikes stadder är, natt och åhr sedan han thet weta fick.

5 §. Eij mågo andre på något testamente tala, än the som wid testamentsgifwarens dödsfall äro hans laglige och näste samarfwingar: och hwad af them blifwer antingen samtyckt eller försummat; thet mågo hwarken fiermare arfwingar eller mågar och sonahustrur i framtiden och wid andra dödsfall påtala.

XXIV Cap. Hwem som barna förmyndare skall wara, them och theras gots, som the i arf fångit, at förestå; och huru han förordnas må.

1 §. Fader wari sina barns rätte målsman: dör moder och han i andra gifte träder; tagi tå barnens nästa mödernes fränder sig til råds, när något wigtigt angående barnen, eller theras ägendom, förefaller.

2 §. Dör fader, hafwi tå moder witsord att se före barnom sinom och theras godse, med nästa theras fädernes frända eller förmyndara råde. Går hon i andra gifte; ägi hon tå icke macht länger förmynderskapet förträda: hafwi doch sedan, som förr, inseende på sina barn, och wari närmast att hafwa them uti sitt hus och bröd, om hon så will, och icke laga hinder äro i wägen.

3 §. Nu äro föräldrarna döde; wari tå then barnaförmyndare, som the med fullt förstånd och witnom munteligen eller eliest i testamente skriffteligen ther til förordnadt hafwa.

4 §. Hafwa icke föräldrarna någon wissan förmyndare förordnadt; anträde tå then som skyldaster är förmynderskapet, såsom i Gifftomålabalken förmäles, så framt han thertil fallen är, som af domaren först pröfwas måste.

5 §. Will eij then som wederbör, förmynderskapet antaga, tilhålles han tå af rätten wid straff och wite, om eij laga förfall kunna bewisas, sina skyldighet therutinnan att effterkomma: wägrar han thet äntå; swari til skadan, som barnen therigenom kunna taga, och sätties sedan then til förmyndare, som rätten pröfwar skickeligast af androm thernäst skyldastom frändom.

6 §. Hafwer then omyndige inga skyldmän; eller äro the til