Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/101

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
87
FÖRSLAG TILL GIFTERMÅLS- OCH ÄRFDABALK 1690

3. Utlåtande från Östergötland.

Underdånige tankar, som öfwer några måhl wid dhe nyia Giffto- och Erfdabalckers igenomgående förefallit och till underdånigste effterlefwande af Hans Kongl. Maij:tz nådigst gifne befallningh af den 16 nästledne Maij uti all som diupaste wördnadh här in under upgifwes; medh den allerödmiukeste böön och tillförsicht at alt hwadh härwijdh proponeras och andrages medh gunst och ynnest considereras och ansees, emädan man desse fölljande momenter allenast af een innocent och wählmeent bekymbersamheet at underdånigst wörda Hans Kongl. Maij:tz högst nådige försorg om lagens förfatningh underdånigst erhindrat, som man och dem den Kongl. Laghcommissions mogneste öfwerwägande och bästa gåtfinnande ödmiukeligast underkastar.


Giftmålabalken.

1. Uti det 2:dra cap:s 2 § finnas 40 dlr sm:tz plicht wara den pålagdh, som obefogadt icke warande rätta gifftoman någon möö uthfäster, men förmäles intet, huru samma plicht bör fördelas, eller hwadh annat straff, som i mangell af medel påläggias bör, dy synes härwid så wähl som alle anderstädes wara nödigt, at hoos hwar och een boot lijka som i wår förra lagh tillsättes, huru dhen bör fördelas i eensaak, twe- tree- eller fleerskifftes, och huruledes i feel af böter annorledes plichtas bör, emädan hwar och een saakz egenskap och hwar och een partz rätt synes således jämbwähl till dommarens underrättellsse och särdeles till erhållande af lijkheet wid alla dommar och domstohlar böra discerneras.

2. Uti dhet 2:dra cap:s 3, 4 och 5 § giör den, som är tillförne fast och sigh medh een annan, som intet deraf weet, förlåfwar, och den, som orsaaken är till skildnadh uti förlåfningar med dem, som lägersmåhl begåå under förlåfningh, med dem som förr äro förlåfwade, föruthan den derpå dömbde plicht, de wäxlade gåfvor förlustige, som den oskylldige eller de fattige skola tilkomma; nu kunna dhe een deel wara alldeles försatte och borta, een deel uthslitne och oduglige, så frågas oförgripeligen, om icke derwijdh är nödigt att exprimeras i sådant fall gåfwornes rätta wärde, antingen den tijden de .äro uthgifne eller den tijden de förwärkas.