hvarpå efter Föredragning i rådet den 4 juli 1695 utfärdades »Kongl. Maij:tz stadga och förordning om någre puncter och stycken, som Kongl. Maij:tt i nåder finner til widlyfftigheters afkortande och lindring uti rättegånger för de, så wid öfwer- som underrätterne stridande parter lända». Då denna förordning blef föremål för ytterligare utlåtanden från de granskande myndigheterna, har densamma ansetts böra här upptagas.
4. Utlåtanden öfver Rättegångsstadgan 1695. Dessa hafva fördelats i två grupper:
I. Skriftvexling angående »notifikationsskyldigheten». Sedan Svea Hofrätt i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 2 nov. 1696 (jfr. ock Göta hofrätts skrifvelse den 28 nov. 1696) anmärkt vissa svårigheter vid tillämpning af ett särskildt stadgande i 1695 års förordning – angående vädjande parts skyldighet att »notificera» sin vederpart om vadet – uppstod efter remiss den 4 nov. samma år en vidlyftig och långvarig skriftvexling, hvarvid Hofrätterna och Lagkommissionen upprepade gånger efter föreläggande af Kungl. Maj:t afgåfvo särskilda utlåtanden. På grund af det jämförelsevis ringa intresse, som numera anknyter sig till ämnet för denna skriftvexling, hafva endast de viktigaste utlåtandena här upptagits, nämligen a) Svea hofrätts skrifvelse den 2 nov. 1696 (ur registraturet) och 22 mars 1697 (RA, Rättegångsbalken e), b) Åbo hofrätts skrifvelse den 3 febr. 1697 (RA, Rättegångsbalken 2), c) Göta hofrätts skrifvelse den 3 maj 1697 (ur registraturet), d) Lagkommissionens den 7 juli 1698 afgifna betänkande (RA, Rättegångsbalken 2) samt e) Lagkommissionens skrifvelse till K. M:t den 9 april 1709 (RA, Rättegångsbalken 2).
II. Öfriga utlåtanden. Utom ofvan berörda skriftvexling, som i viss mån bildar ett helt för sig, hafva upptagits de i vanlig ordning från vederbörande myndigheter infordrade och afgifna yttrandena öfver Rättegångsstadgan. Dessa yttranden finnas numera i behåll endast i utdrag i en handskrift sign. B 101 m (UUB). Efter denna handskrift hafva utdragen blifvit tryckta. Dessa utlåtanden hafva föredragits i Lagkommissionen den 12 mars–10 juli 1712 samt den 4 sept.–6 nov. 1712 (Bd III s. 6–40, s. 43–98). Vid föredragningen i Lagkommissionen har man antingen följt originalhandlingarna eller ock »extracter», som ordnats efter de särskilda paragraferna i Rättegångsstadgan (Bd III s. 6) De utdrag åter, hvilka
