Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/140

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
126
UTLÅTANDEN ÖFVER LAGKOMMISSIONENS
12 Cap.

§ 3. Emedan uthi denne orthen uthom dhe råå och röör, som här gillas, warit af gamble tijder wahnliget, iembwähl derföre att hålla trä med skurur uthi, uthmerkte berg och iordfaste steenar, med mera sådant, som med bref och wittne kunnat befästas till laga byaskillnader; så wore det af nöden, att och något der om inryckes, efftersom slijke rååmerken nu mera ähn förr eij lära kunna ogillas.


14 Cap.

§ 1. Om eij syner måge, då marken för Walborgmessan eller effter alle hellgon så baar och beqwäm ähr, att hwarken af ijs, frost eller snö något hinder är till att see och skåda, hwadh wid een synegång nödigt är, skie och hållas, fast det woro något förr eller effter berörde tijder.

§ 2. Förordnes att widh byars ägotwister, ther the sins emellan eij med gransämio kunna öfwereens komma, thå skohla the till tingz fahra, och domb till häradzsyyn begiera, hwilken uthaf häradzhöfdinge och eedswuren nembd förrettas, och om särdeles uthi mindre saaker een sådan syn kunde för parternes deste mindre omkostnadt afgiöras med någre af nembden, dhe der uthinnan bäst kunde hafwa underrettelse, skulle oförgripeligast wara nödigt något att omförmählas, eller om derwid alltijdh bör wara een full nembd tillstädes, och såsom der dhe å begge eller endera sijdan ähre skatte och frellse iempte cronohemman, een slijk synegång lärer, enär eendera parten, som förmeenar sig wara graverat, och af den andra för när gången, den begiärar, bewillias, och saaken wijdare wid rätta afgiöres, så synes det och nödigt, att heriempte något införes, huru det bör der med förhållas, enär bägge byarne och dhe, som twista, ähre crono, af stubbe- eller annan besittningzrättigheetzhemman, hwar och huru dhe skilljas böre, och der den ena giordt någon tillwärkning på trätesmarken, som ingen wisshet är, om hwem är egande till, eller här till i handom hafft, och den andra parten will sig een sådan tillwerkning ägna, och med egen hand tillgriper, förr än een wiss skillnadt dem emellan blifwer, huru då dermed bör förblifwa, till des saaken, som kan gå långt uth, sluten warder.

§ 5. Angående lagmans syn stadgas, att den skall af lagmannen och twenne andra lagfarne män sampt uthäradz nembd förrettas, men