Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/145

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
131
FÖRSLAG TILL JORDABALK 1695

syns således,- som skulle bördeman genom försummelse att intra fatalia börda dhet han rätt till hafwer, icke sin rätt förlora, uthan ännu framdeles kunna träda till dhet han sigh een gång begifwet eller icke förmått inlösa, men låtit antingen williandes eller icke annars lagligen förmåendes dhen samma een gång uthom eller längre i börden komma, dherigenom acqvirens uthi owiss possession syns blifwa sittiande och icke niuta dherå dhen rätt, som aflinge medförer och förunnes.

Cap. 7 § 3 förmähler om barnen eller dhe närmaste i slächten icke wehla eller kunna föda förälldrar, att främmande emoot födzlen böra niuta dheras erfwejordh; emedan här i orten gifwes dagelige exempel, huru gambla fålck lätta äre genom hwarjehanda medell att låtha sigh låcka och öfwertahla ifrån barn och slächt till andra att niuta uppehälle i ållderdomen emoot någodt ringa och lijtet dhe i lööst kunna hafwa, torde hända sådana så mycket argare blifwa, och att stichta missförstånd förälldrar och barn emellan så mycket benägnare, om dhe fast egendom uthan åtahl dherigenom winna kunde, förälldrarna och åffta uthan orsaak gifwa skulld och klagan öfwer barnen och slächt, om då icke, när barn och släckt kunna wijsa sigh oskylldige, fast förälldrarna med dhem icke williat wara benögde, dhe dåck sin arfwejord emoot skiälig betahlning för förälldrarnas föda måtte få låf tillträda och behålla?

Cap. 12. Förmähler om rååsteenar, dhe råågången wijsa skohla, som här i Halland icke finnas eller warit brukeliga, uthan hafwes största rättelse uthi sådant af gamble män, som effter förfäder och sag wetta wijsa någodt märkie i bergh, steenröör eller annat, som förenämbdt blifwit, och man ingen annan styrkio gifwa kan, än hwad sådanas berättelse kan hafwa, och gifwer på många ställen stoor owisshet om marck- och skogzskillnader, så att mångas rätt dherunder står i fahra och pericliterar.

Cap. 15 § 7 pålägger dhen i handom hafwer att bewijsa häfden; syns aller oförgrijpeligst, som skulle orooliga och trätsamma hufwuden dher af taga orsaak till trätor och sin nästas oroo, emedan dhe uthan skiähl skulle kunna niuta dhet han i handom hafwer, intill dhess honom dhess ofoogh öfwerbewijses, eller åthminstone med halfwa skiähl honom tillbinder sin rätt lagligen bewijsa.

Hwilcka allerunderdånigst anförde ställen een dehl effter dhenna landzortz och fålckz beskaffenheet, een dehl och till wår egen och