förståndh i största underdånighet upsatt och således författat, som fölljer nembligen:
Cap. 2.
Ad § 1. Skattejordh undher rusthåll må eij förpantas etc. Om icke een rusthållare, som äger skatterättigheten, kunde till rustningens så mycket färdigare uppsättande i fäjdetijd, dher dhen skulle blifwa förolyckad, effterlåtas förpantningen uthi sin skattejord till dhen, som dher på will uthlåhna penningar, doch så, att för Kongl. Maij:tz dher undher verserande interesse ägorne eij stymplas, uthan då någon skickeligh sigh ehrbiudher, rustningen att inlösa, hwar och een må åthniutha dhet han med rätta fordrar och tillkomma kann.
2. Dhen, som ällst eller bäst dher till fallen är och förmår rustningen widh macht hålla etc.
Såssom offta skeer, att förälldrarne een stoor dhel och undher tijdhen all sin egendomb på rustningen och hemmanetz förbättring anwändha, hvarigenom dhet märckeligen kan tilltaga, och öfwer dhet wärdie, för hwilcket dhet widh förälldrarnes dödh taxeras, större nytta af sig kasta, hwillket synes ländha dhe andre arfwingar till præjudice, när een allenast dhe andre uthlösa skall; ty påminnes i underdånighet, om icke Kongl. Maij:tz rustning conserveras kan, då flere än een arfwinge och dhe oförmögnare, så wijdha dhe kunna præstera caution för sigh, uthi skattejordhen tillijka få participera.
Cap. 3.
jämte flere laga fångh andrages mätt och uthsökn, hwillket synes superfluum, emedan dhet, som enom igenom laga mätt och uthsökn tillkommer, herrörer antingen af arf, byte, kiöp, gåfwa, pant eller och annan tillförbunden skylldigheet, och ej annorledes kann ansees, än som een effect och sluut af dhe laga fången, hwarigenom dhe effter sin art och beskaffenheet komma att ehrhållas. och wärkeligen nyttias, blifwandhes fördenskull uthmätt jordh efftertänkeligen in cap. 9 § 7 såssom kiöp och pantsatt jord considererad.
Cap. 5.
§ 2. Synnes och willja något dubium anföra; ty skulle det bythe, som skeer om jord af landet och i stadhen et vice versa,
