Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/185

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
171
FÖRSLAG TILL JORDABALK 1695

skiähligen kunna skrijda, effter som detta haar ett ganska godt fundament: 1:o familiernas conservation, och 2:o betager dhen obilliga kiöparen allt tillfälle och undersleff, 3:o ähr een lagh, som uthi många tijders praxi warit approberat, 4:o af wår allernådigste konungh; blifwandes 5:o icke prætia rerum minuerade af dhet, att dhe faste egendommarne skiähligen werderas, uthan 6:o prætia rerum oskiähligen förhögde, när hwar och een till familiernas ruin och undergångh fåår gifwa för arfwegodz till dheras præjudice så mycket som mann will, och dherigenom emoot Gudz och werlldzligh lagh stänga dhem ifrån sina faders mann effter mann besuttne arf och egendomb.

4 §. Aflinge jordh bör jämwäll lagligen uppbiudas för richtigheet skulldh, och till dhen ändan allenast att skillja rätt arfwe- och aflingejordh ifrån hwarandra.

7 §. Circa finem synes således böra inrättas: i rättan tijdh eij hafwa lagligen klandrat.

10 §. Här till refererar man sigh nu på föregående oförgrijpelige påminnellsse, att arfwejordh böör effter mätismanna ordom kiöpas och sälljas, wahrandes eedgångh osäker, när twifwelsmåhl infaller om kiöpskillingen, besynnerligen när bördemannen will åtherbörda någon jordh, ja och ganska fahrligh att tillåta.

11 §. Dhenna 50 dahlers poena böör ståå widh orden oskyllde mannen tillhanda, så frampt legislatoris meningh i dhenna punct skall rätt förstås.

13 §. Kongl. Maij:tt hafwer af ett ganska rättwijst och christeligit nijtällskande om rättwijsan stadgat, att när arfwejordh gåår creditorerne till betahlningh, skall dhen werderas, och när bördemannen biuder effter mätismannaordom, kunna creditorerne icke skiähligen mehr begära; det andra, som ähr, att dhen skall hafwa wittzordh, som mäst biuder, gifwer samwettzlösse creditorer een upen dörr och wägh att stänga slächt och bördemänn ifrån sin bördzrätt.


7 Cap. § 6.

Stadzjordh ähr dhen oförgrijpeligh, som Sweriges konungar gifwit till städernas publique nytta; dhenne må possessorerne icke egenwilligt disponera, sällja eller borttgifwa, förmäler Kongl. Maij:tts placat de anno 1677.