förekomma under tijden; 2. när mannen sällier sin arffwejord och inlöser sin hustrus börd, om sådan jord emellan barnen wid arffskifften skall rechnas för fäderne eller möderne, besynnerlig när twisten yppar sig emellan sönderkulla och samkulla.
I den 5 § synes, som swågerskap skulle tillägnas större rätt och förmåhn än skyldskapen, effter modrens skyldemän framför fadrens få inbörda den jord, som fadren ärfft effter sitt barn och sällia will, ty emellan mannen och hustruns slächt är ingen skyldskap, uthan swågerskap allena. När een fader ärfwer sina barns mödernes jord, synes den reedan wara gången uthur theras börd, som å mödernet skylde äre, och således slächten på fädernes sijda böra hafwa præferencen och förmånen till inlösen, då den försällies, ty att börden föllier arfftäckten effter, så att den är rättigast att börda, som närmast är att ärfwa. Besynnerlig kommer detta i consideration, när sådana godz och jordägor, wijdare i fadrens familia gå till arffz och the sedan sällias.
I den 6 § införes decision till 3:ne casus wid försälliande af hustrojord. Den första, när man kiöper fasta ägor igen, som strax ikläder sig den andras natur; den andra, när mannen inga faste ägor sedan kiöper, att han då bör sådant fylla med den jord han före aflat; den tredie, när mannen hwarken förr äger någon aflingejord, eij heller sedan någon kiöper, att hustrojordens wärde då bör betahlas med penningar. Men detta behöfwes liussligare warda uthfört. Här blandas och så egen jord och hustrojord tillhopa, som doch äro mycket differente, besynnerlig till ärsättningen, som intet synes nödig wara, när man sin egen arfwejord försällier. Här nembnes fäderne och möderne allena lijka som arfwejord ex linea collaterali här under intet wore begrepen.
Här står i originalexemplaret, att i stället för den bortsålde arfwejorden skall så myckin aflingejord sällias, men man förmeenar att dhet bör heeta sättias i stället.
I anledning af denna 6 § synes och kunna frågas, när een man tager lösen för sin hustrojord af dess syskon, som macht hafwa henne uthlösa, om barnen effter hennes död kunna hafwa macht fordra fyllnadt för den samma jord af fadrens fasta, eller och huru sådanna penningar wid arffskifften skola considereras, antingen som andra löösöhron eller som fasta egor.
