Hoppa till innehållet

Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/211

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
197
FÖRSLAG TILL JORDABALK 1695

icke skiäligare wore, att ther inga råå eller röör funnes, att ägorne dehltes effter öre och örtug.

Ad § 8. Som lagman bör skillia den twist, som är emellan twenne härader, så synes och, att någon annan ifrån Kongl. hoffrätten bör skillia den twist, som är emellan twenne landskaper. I stället för stöta ther till synes böra stå stööta tillsammans.

In 10 §. Winner han, då ware den sig afsade ifrån både jord och bohl uthsluten; qværitur hwad genom thet ordet bolh är tillförstående. Meningen synes wara, att den sig afsagt trättan, skall wara skillder ifrån alt thet the andra grannarna sedan kunna winna; men orden och contextus äro mörcka.


Cap. 15.

I den 1 §, ther uhrminnes häfd beskrifwes, införes een stadig, intet ophörande och obehindrad besitning såssom synonyme eller lijka gällande, att thet eena må uthyda thet andra, men då får desse intet skillias, som här skeer, uthan böra tillsamman stå och therpå föllia: sampt een allmänt wetterlig besittning.

Ad verba oförneekt bruuk qværitur, om ett blått ordeklander skall interrumpera een häfd, som intet synes willia wara.

I den 4 § förordnas, att när man emoth uhrminnes häfd framteer laggille skiähl, som fullkombligen betyga annorledes än i förtijden warit hafwer, då är egaren plichtig sitt laga fång bewijsa, hwaraf synes willia föllia, att om besittiaren intet kan sitt laga fång bewijsa, måste han till den andra afträda egendommen uthan lössen, men bewijsar han sitt laga fång, som är antingen kiöp, arff eller gofwa etc., så synes skiähligit, att egendomen bör lösas tillbaka med penningar, som åhr 1683 finnes af Hans Kongl. Maij:tt wara resolverat, hwilket alt i lagen bör uthsatt wara. Etiam qværitur, huru the orden äro tillförstående, som effterföllger, nembligen hafwer åkäranden sin rätt på något lagligt sätt förwärkat, ware egendomen med thet åretz ränta till konungen förfallen; ty thet synes willia föllia, att om åkäranden sin rätt på något lagligt sätt förwärkat, så måste swaranden lagligen wara kommen i besittningen af samma egendom och per conseqvens den så behålla; för den skull om några casus gifwes, som ifrån berörde regula justitiæ ginge, borde the uthsättias till illustration, fast icke alla, doch några, hwar effter