eller elliest dem eij oppenbara, utan nekar och dööl dem; iämwäl och om någon annan i landet weet af dem och wil eij oppenbara antingen på tilfrågan eller elliest, utan låter endera göra sigh stoor möda och omkostnadh at opsökia råerne, at en sådan plichtar lijka med dee andre i förbemälte paragraphis och betalar allan skada och omkostnadh. Synes och större straff på sådane rååförstörare böra statueras, effter som råerne äre som låås och stengzel för ens ägendom under Gudz låås, och fordom sådane blifwit straffade til lijfwet och galga och green, effter som skadan warit stoor til.
Ad C. 14 § 1. Om den föresatte tijden icke skall ochså förståås om dee syner, som hålles grannarne emellan i någon by. Item synes böra adderas, att syner och måge hållas i dee landskaper och på dee orter, der moras och kiärr äre, der man eij elliest kann framkomma, sedan som frusit är, effter som elliest rååstrecken omöijeligen kunna rätt opgåås.
§ 7. Om then ena by är bygder eller någre hemman i byn och then andra ödesby, men crono, så synes häfden för bygder by eij kunna præjudicera ödesbyn, effter som cronoägor eij kunna genom häfd inkrächtas.
Ad C. 15. Medan öfwer alt cronoägor eij kunna häfdas, så synes och sådant wedh detta capitlet i alt kunna i acht tagas.
§ 8. 1 synnerheet wed denne paragraphum, at crono skillies från annor jord, som synes eij kunna genom .häfd besittias.
Ad C. 18 § 3. Synes wara af nöden, att såsom i gamble ordningar finnes wara stadgat een wiss tijd, när landboo skall seijas från landet, och huru långt för afradzdaga utsättes. Item om äganden icke på det siette åhret, enär gifftostemma blijr uthe, böör seija landboen till, att han affaar; gör han det icke, att landboen då må sittia qwar, så länge han lagligen afsäijes.
§ 7. Desse böter synes och kunna reduceras till marketaal, aldenstund markerne hafwa altijd behållit sitt quantum, men dahlernes wärde blifwit förändrat.
Joh. Ehrnrooth.
Dat. Atila den 30 Aug. Anno 1695.
