Cap. 2.
1 §. Såsom kyrkiones och prästegårdz jordh å landet finnes endeles af den beskaffenheet, att den blifwit i forna tider af framfarne konungar, skattemän och rätta jordägande donerad, kyrkian eller prästegården till ewärdelig ägendom, stycketals, sampt endels kiöpt för kyrkians och sochnens medell, till prästegårdz utrymme och nödtorfft, eller ock af sochnemännen fordomdagz godwilligt af [stådde?] – – – prästegårdarne på några orter nästan inga andra ägor än sådane innehafwer, så – – – beroor, om förberörde ägor – – – bewijs, skola läggias till sin gamla bolstad igen, eller icke? Hwilket synes – – – igit, effter som prästebolen och – – – därigenom skulle alldeles afhysas och – – – Här wid synes och nödigt, att införa dee orsaker, hwarigenom skattemannen sin rätt förlora kan till konungen, som äro rest och hwariehanda misstiänst.
2 §. När frälseman lämbnar sin jordh öde, så att konungen mister däraf sin ingiäld och tiänst, som därföre giöras bör, eller och elliest samkar rest uppå sig, så synes billigt, att den effter laga upbodh, ståndh och fasta bör gå i betalning i mangel af annan ägendom, doch bördeman sin rätt förbehållen.
3 §. Synes nödigt, att den, som stycketals på hwarjehanda sätt abalienerar sina ägor, medh böter beläggies, emädan Kongl. Maij:tz hälsosamma förordningar af åhr 1673 och 1677, om skatteskyldig jordz dehlning och förminskande, äfwenwäl sådant förmå, så och att kiöparen eller förpantaren förwärkar sina penningar, så att jorden lägges till sin bohlstad igen, utan lösn; sammaledes ähr nödigt, att skatte- och cronobönder förbiudas i gemen utleija sin åker åth andra – – – andra besåå och häfda, emedan sådant gifwer anledning till ägors stympande – – – gång.
Cap. 5.
5 §. Häfdebyte grannar emellan på särskilta jordstycken i åker eller äng synes nödigt wid boot tillgiörande, alldeles förbinda och afskaffa, emädan sådant skulle föda af sig åthskillige irringar och twister; sammaledes – – – att böterne, som i denna § omröres, – – – och uthsättes, så och huru dhe böra fördelas.
