14 dr. m. vill. L.L.. frijd- och lejdebref gifwa är ock en ting, som hör till det Kongl. wäldet allena, ty torde där om emellan den 8 och 9 puncten och blifwa förmält.
Emedan ibland de 8 jura regia som opräknas cap. 2 LL. konungens ensak och finnes anteknad som skillies ifrån sakörene, så ehuruwäl det synes, at den kan och inbegrijpas under de orden, som i 9:de puncten finnes: öfwer alla sakören ut förordna; lijkwäl som det är en särskilt genom gamla lagen konungen tillägnad rättighet, så synes den ännu ibland de andre här opnämda konungzlige rättigheterne med fog kunna införas, hälst effter Kongl. commissionen konungens ensak uthi ett annat rum nembligen cap. 9 § 2 infra sielf indrager.
Såsom i anledning af L.L.. Tyfb. 32, 34 samt Kl. M:tz Placat af den 5 Julii 1684 konungen äger sin rätt och andehlar i fynd, deslikest effter Placatet af den 19 Decemb. 168 3 samt Kl. brefwet af den 5 Jan. 1685 högst bemälte Kl. Maij:tt förbehåller sig ägande rätt uthi almänningar och ödesmarker, altså emedan högl. Kl. commissionen verserar här uthi de fläste Kongl. rättigheters opräknande, ty hemställes ödmiukeligen, om och icke i anledning af lagen och berörde
Kongl. förordning desse kunna och komma till at här införas.
Item om fölljande momenta wijd enden af 14 artic. kunde tillsättias: 1:o tull på godz och wahrur sättia och den effter tijdernas beskaffenhet antingen förhöija eller lindra, 2:o compagnier, som kunna pröfwas konungen och rijket till nytta och gagn wara, inrätta eller uphäfwa.
Emedan forna legislator cap. 2 § 2 K. B. eij uthan skiähl dicterar, at alla och the som i rijke hans byggia och boo, äga och skulo honom lydno hålda, förståendes igenom dem, som i rijket byggia, konungens undersåthare, men med de, som boo främmande, de däri lagen elliest kallas gästa, som till en tijd i landet wistas och boo, hwilka eij dess sijder äre konungen underdån och lydna skyldige; altså kunde samma formula fogligen ännu behållas och wijd slutet af detta capitlet effter ordet undersåtare komma at inflyta.
Cap. 3 § 11. Aldenstund L.L.. förbinder konungen at krönas af erchiebiskoppen, som nu effter sin souveraine macht äger eij allenast när, hwarest och huru honom täckes, uthan och så af hwem han will uthaf biskopparne i sitt rijke låta sig kröna, ty lärer och
