Hoppa till innehållet

Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/240

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
226
UTLÅTANDEN ÖFVER LAGKOMMISSIONENS

då dyy och siöar bära, och ringa sniö är, allenast att siälfwa rååställen, då marcken är baar, besees och pröfwas.

5 §. Synes skäligt, att utsokns nämbd wedh landzsyner brukas, ty att sökia uthäradz nämbd kan på denne orten, där häraderna äro öfwer 40 à 50 mihl widtbegrepna, icke beqwämligen låta giöra sig, emädan det wore en odrägelig bekåstnad för den saksökiande, elliest haar och lagman sin ordinarie nämbd här i landet, som wedh slijka tillfällen brukas.

3 §. Der twenne härader om allmänning, eller 2:ne byar, som i särskilte härader äro belägne, sins emellan twista, haar warit wanligit, att bägge häradzhöfdingarne, medh halfwa nämbd af hwartdera häradet, träda tillsamman, och giöra där på ett lagligit sluth, den succumberande parten laga wadh under lagman förbehållit, och synes sådant äfwen hädan effter låta giöra sig, emädan [där lagman ?] immediate handterar saken, den succumberande parten, sedan landz syhn ågången ähr, icke hafwer widare att sökia, utan till riddaresyhn – wore och det för parterne aldeles för kostsamt att begiära lagman till alla sådane – – –.


Cap. 15.

1 §. Där några grannar i en by – – för lijka räntta, äro till ägorna - - -, särdeles i skogh, så att een eller flera grannar hafwa enskijlta skogzparker och ängstycker medh råår omlagde, hwilka kunde beropa sig på häfden, synes billigt, att sådane ägor, så wida den andra icke äger däremot wederlag, böra skifftas grannar emellan effter öre och örtug, en sådan häfd oachtat.

7 §. Att den, som i handom hafwer, gifwes witzordh framför den, som häfden bestrider, är skäligt, men att han där till med måste sin häfd bewijsa, synes wara emot rättegångzprocessen, emädan den, som i handom hafwer, bör medh skähl därifrån winnas, och icke påbördas sig widare skähl att skaffa, innan käranden några af wicht emot häfden andragit hafwer, på hwilken händelse swaranden bör hafwa sina widh handen; så synes och billigt, att kärandens wittnen först böra edeligen afhöras och swarandenes effter åth. 1 §. 16.

1 §. Till huru stoora bööter den, som sig emot denna § förseer, bör fällas, ähr nödigt att förmälas och uthsättias, sampt huru dee skola fördeelas.