Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/254

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
240
UTLÅTANDEN ÖFVER LAGKOMMISSIONENS

om det icke skulle wara skäligdt, att bördemannen een sådan jordh efter mätismannaordom och egendomens rätta wärde måtte få inlösa, eftersom derigenom ingen synes förnär skiee, enär både sälliaren får sin egendomb efter dess rätta wärde betalt och bördesman för sine utlagde penningar ett skäligdt wederlagh åthniuter. Skulle då kiöparen uti sin uthlagde summa något brista, hafwer han att söka sin regress hoos sälliaren. Börandes således fuller den, som börda will, insättia så många penningar i rätten, som egendomen är försåldh före, men af kiöparen icke lyftas, innan egendomen lagligen är wärderat, då han dess rätta wärde deraf har att undfå och det öfriga bördemannen igen tillställas; skulle och egendomen högre wärderas än han är försåldh före, då emoottager kiöparen sin uthgifne kiöpeskillingh och ärlägge bördemannen det öfrige till sälliaren. Hwadh och det wedhkommer, att fatalia till inbördande i denne § äro allenast uthsatte till natt och åhr ifrån första opbudet, inom hwilken tijdh bördemannen sig inför rätten skall angifwa, så lärer twifwels uthan sådant wara uthsedt till förekommande och afkortande af processers widhlöftigheet; men som det lijkwähl ofta kan hända, att een fiärran boende bördeman icke förr än efter tredie opbudet blifwer kundgiort eller får weeta om dhen handel, hwaruthi han någon bördzrätt äger, och sålunda intett inför rätten inom natt och åhr ifrån första opbudet kan vigilera, eftersom det och af wisse tillfällen kan sig tilldraga, att det fierde tinget icke så just inom natt och åhr ifrån det första, uthan någre dagar deruthom kan blifwa hållet, då på den händelse fatalia uthan hans förwållande skulle löpa honom uhr händerna, såsom der före icke rådande, att det fierde tinget icke hölles inom natt och åhr från det första, när opbudet skiedde, och honom icke på annat sätt än inför rätten är tillåtet att klandra eller penningarne deponera; så synes oförgrijpeligen nödigt att låtha förblifwa wedh dhe förr efter gambla lagen brukelige fatalia och laga ståndh, nembligen natt och åhr efter 3:die opbudet.

§ 2. Medh denna puncten har denna rätt i gemeen intett att påminna, wijdare än hwad een af dess ledamöter serskillt för sin mehning om hembudh jämbwähl på landet finner nödigdt herwedh i underdånigheet att bijfoga. Sub. Lit. A.[1]


  1. Lit. A (ad cap. 6 S 2).
    Såssom den allom medfödde naturlige lag lijkmätigt är, att een: rättigheet, uthan dess egit åthgiörande eller förwållande icke bör honom ifrångå; så är och dereffter nödigt, när bördejord sellies uthur bördh, att dherom då kundgiöres nestom frändom, som till samma bördejord äre berättigade, att dhen inbörda, om dhe willia, så wäl å landet, som i städerne, genom bewijsligit förkunnande eller hembudh, jempte upbuden, emedan elliest offta hender, att dhe upbudh, som skie på ting å landet, icke blifwa nästom frändom eller bördemannom kunnige, som der då icke tillstädes äre eller kunna widh alle ting och på alle dhe orter, hwar någon dhem anständig bördejordh kan gå till salu, hafwa deras uthskickade ombudzmän, att få kundskap derom, förr än bemälde deras bördzrätt der till, medh des fatalier, uthan deras förwållande förfalla dem owitterlig uthur händerne.

    Ita sentio
    P. E. G. Cederschiöld.