löösören ärfwas böra; dy förfrågas, huruledes den då mätas må uthi skipte eller till giällds betahlningh, antingen effter öretahl, landgille eller annor methode, som i löösören kan practiceras.
Caput 2.
§ 3. När skattehemman, serdeles uthi wijdtbegreepne skougz och annan marck, bestå af dhe lägenheeter, att dhe någon jordh kunna ombära, som kunde excoleras, och i anledning af Kongl. skougzordningens 11 punct, till Kongl. Maij:tt och cronan skattläggias, synes nyttigare for cronones ingällder, att mantahlet igenom sådan cultur och uthbrytande hädan effter som tillförenne ökas, änn att een skattebonde mehra jordh innehafwer, änn han hinner häfda, särdehles då bohlbyen deruthom pröfwas kunna sigh bära, eflftersom exempel wijsa af ett odalt båhlbyhemman många säterijer och afgiärda byiar således excolerade wara.
Caput 6.
§ 9. Emedan 1. genom naboerätt cronones ingiäld och stadsens borgerskap förswagas, thorde nödwändigt uthij lagen förordnas, huruwijda och med hwad onere dhen må extenderas; på det at icke een under ett boolagh och skatt må läggia heehla quarteren, som af många skattedragare warit besuttne. 2. Om een man, som äger huus uthi fleere qwarteer, skulle få betiäna sig allestädes af naboerätt, tå blefwo afsaknaden änn större. 3. Effter som offta händer, att een tompt eller huus hafwer icke allenast twänne naboer, een på hwar sijda wijdh een gata, uthan och dhen tredie, och kanskie den fierde baakom sigh wijdh een annan gatha; frågas, om alla dhe, som således samman stöta, äga [een ?] lijka naboerätt.
Caput 7.
§ 1. Efftersom tilllåtes, att borttskiänka – – – tijonde dehlen af sin arfwe- och bördejord, hwarigenom ett hemman kommer emooth Kongl. placatet om skattskylldig jordz förminskning till sin undergångh att klyfwas, serdeles när många arfftagare uthij ett hemman finnas, hwilkom fritt ståår af hwar sin lott den tijonde dehlen oklandrat borttgifwa; synes alltså till hemmanetz conservation äfwen uthij gåfwa som kiöp börderätten skiäligh och nödigh wara.
