Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/268

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
254
UTLÅTANDEN ÖFVER LAGKOMMISSIONENS

Wallburgis och effter Allehellgonemässa kunna förrättas, så hädan effter uthij privatorum som for detta uthi cronoangelägenheeter brukeligit warit.

§ 7. Om byggder byy skulle oklandrat få, i mangell af råå och röör, behålla allt hwadh han medh gärde inbegrijpit hafwer, så skulle ödes byy städse öde blifwa, effter som af förra häfdh offta befinnes sådan inkräcktan wara olaglig tillkommen, då ingen ödesbyys ägor förswarat hafwer.

Sidst effter som undertijden finnes wara twistat om graffställen i kyrkiorne på landzbygden, då een af familierne sällier godset, som han i samma sochn äger, till een oskylldan, hwilken måste sigh åtaga det beswäret att underhålla kyrkian, präst och klåckare etc. och således påståår jus disponendi öfwer den graaff, som godset tillhörer; men sedermehra klandras af sälliarens slächt, dhe doch intet godz uthij församblingen mehra äga, hwaraf dhe till kyrkians och prästerskapetz subsistence något contribuera, som willia grafwestället ([det?] dhe eij kunna bewijsa ifrån kyrkian wara kiöpt) såsom een familiens serskillte egendomb lijkwähl considerera, och uthan ringaste kostnadh dheröfwer råda; frågas, huru dommaren uthij sådanne måhl skall sigh skicka, och om graffwen böör medh förberörde onere föllia godset, eller uthan onere, familien effter.

Uppå wederbörande iustitiæbetiäntes wägnar och begiäran uthij hennes Maij:ts rijksenkiedrottningens liffgedinge, Gripsholms, Eskilsthuna och Strömshollms lähner.

Johan B. Stierneroos.
Jonas Thunberg.


28. Utlåtande från Dorpats hofrätt.

Unvorgreifliche Erinnerungen über die von Ihro Königl. Maij:tt dem Königl. Hoffgericht mittelst dero allergnädigsten Schreibens zugesante Jordabalck.

Ad cap. 2 § 4. Alhier wird disponiret, dass Einer, der in einem Erbzinsguht oder hemman sitzet, das Besitzensrecht darinnen so lange behalten solle, als er alle jährliche Auflagen dafür entrichtet; nun entstehet hier das dubium: wenn Jemand in jährlicher Entrichtung der Auflagen oder des canonis emphyteutici manquiren