landets cultur wäl göra torde, där honom och derhoos eij wore förbudit att sökia sitt bästa wid des föryttrande. Doch skulle härwid alltijd warda præcaverat, att hwad den senare kiöparen utgaff för ett sådant godz mehr, än konungen och cronan först derföre undfick, giorde han det på sitt egit äfwentyr, i fall konungen skulle gott finna det samma en gång att igenlösa, då det ginge tillbaka för den kiöpeskilling, som cronan derföre niutit hafwer.
Ad § 4. Emedan i staden äre twänne fahrdagar om åhret, ty synes det wara för mycket, om den, som winner ett huus med dom för fahrdag, skall niuta hyran för heela det åhret, i hwilket han huset wunnit, serdeles enär hyrecontractet på halfwa åhrsbetahlning inrättat är, emedan då det förra halfwa åhrets hyra utbetaltes, eller effter contractet betalas bordt, war denne ännu intet herre eller ägare af huset.
Ad § 7. Den jord, som i fångamannens frånwaro utomlandz till qwarstad dömmas, synes emot borgen böra af qwarstad frijgifwas, och kunde fördenskull orden wid slutet af denna § således inrättas: och stånde jord, huus eller tompt i qwarstad eller sätties nöijachtig borgen derföre, till des han framkommer.
Ad § 9. Att arfwingarne skole afsäija sig arfwet straxt en twist om hemull upkommer, om de för samma hemul och böter willia frije wara, synes involvera något mehra än Kongl. M:ttz nådiga förordningar, cessiones bonorum angående, förmå och innehålla; emedan en twist kan wäl upkomma om hemul, men arfwingen icke des mindre hafwa hopp att slippa den samma genom lag och domm, hwarföre han och arfwet sig strax icke afsäijer; altså i fall han wid slutet af rättegången finner sig hafwa förlorat saken, bör honom än stå öpet, ifrån det skulden blef kunnig och ständig genom dom, att säga sig ifrån arfwet, och således göra sig för hemull samt böterne frij.
Ad § 13. Såsom sälliaren uti stadzgodz äger altijd hemula icke allenast quantum, neml. alnetahlet, utan och quale, som är den utlofwade frijheten på huus och tompt, altså synes billigt, att thet i lijka måtto skeer med landgodz, såsom säterijes- och andra frijheter, i fall de förutan kiöparens förwållande honom ifrångå, och godzet med sådane frijheter och wilckor finnes försålt wara; då sälliaren sådant bör hemula i lijka wilkor och frijheter, eller i penningar effter des rätta wärde återgälda och upfylla; eller och åthminstonne lemnas kiöparen fridt, hwad heller han will det kiöp hålla eller eij.
