projectet förmälar, kunde läteligen alle nye olaglige intakor därigenom ett och annat afgiärda hemman till bohlbyens skada komma att tillägnas.
Ad cap. 4 § 3.
I Småland rächnas i ställe för öhre och öhrtugh icke allenast pund, uthan pänningeräntan. Och är således qvæstio därhoos, om icke extraordinarie räntan oachtat förmedling proportionaliter wijdh hwariehanda jordedelningh der emoth ordinarie considereras böhr, ty elliest skulle ett hemman, som hafwer man 4 daler ordinarie ränta lijda för mycket, hälst i uthägorne, emoth deth, som 15, ja, 18 daler ordinarie skattar, och ändå i åker och engh icke mehr än det förrige possiderar, och experientien dageligen här i orthen medhgifwer, det noga des mehr synes observeras böhra, som wij här till dagz ingen expresse lagh där uthöfwer innehafft.
Ad cap. 10 § 8.
På lijka sätt yppar sigh stundom här i landzorthen twist dhermedelst, att dhen eene af afundh igiensåår åkeren i otijdh, dhen andra till skada wijdh giödzlens uthförande, hwilken försel doch offta ömsom öfwer åkrarna i trångh af annor wägh här i steenbygden brukas måtte, då dhe effter maneret pläga accomodera sigh medh rågh och kornsäde till alles nytta effter hwarandra, och nödight synes böra stadgas.
Ad cap. 12 § 3.
Synes lijka both dhem öfwerkomma böhra som trägård uthödher, och offta aff afwund och skiälzwåldh till effterkommandes skada finnas skie plåga.
Ad cap. 16 § 5.
Där wijdh synes dhen påminnelsen höghnödigh, att dhen gårdh eller by, som boskapssiuka hafwer, sine creatur inom hägnadh hafwa böhr, att dhen eij grannar och hela socknerne skada må, som experiensen här å orthen wijsar, aff wårdzlösheet händt wara och wijder both således böhr förekommas.
Ad cap. 20 § 2.
Tyckes oförgripeligen, att stadgas måtte, det wisse upsynesmän i hwart skougelagh sättes, som för betahlningh swijnen emothtager
