Cap. 12. Om skuldfordrandes förträde til gäldbunden ägendom.
§ 1. Såsom inlagsfä, bolagspenningar, länt eller legt gods, panter emot panteskillingens betalning, andras bortstulne och röfwade gods, om the finnas i boo, faddergåfwor, innestående arf, omyndige barns penningar, ther then gäldbundne warit förmyndare, hwad som af ens förlag tillwärkat är, hemgift, när den finnes i behåld, och föräldrar, som äro i lifwet, den samma wilja vindicera, gods, hwartill någon skiäligen bewisar arfsrätt, eller han genom laga fång och kiöp blifwit ägare til, eller någon wähl försåldt til den gäldbundne, doch med förord, at det icke skal anses som hans egendomb, innan han erlagt betahlningen, then i giälden oskyldige makans odaljord och andel i boet, doch utan mårgongåfwa, afrad och tijond, om åhrswäxten, hwaraf afrad och tijond uthgifwas skal, är i behåld, med mehra sådant, icke warit den dödas egendom eller höra til boet; så tyckes alt detta uthi denna § böra först upräknas, at slikt ifrån alle gravationer, ehwad namn de hafwa kunna, blifwer eximerat och befriat, innan som begrafningsomkåstnaden, läkarelöhn eller dylik privilegerad giäld kommer at nämnas, eller någon ordning creditorerne emellan at blifwa giord.
Dessutan aldenstund det kan hända, at den dödes efterlämnade egendomb eij torde förslå til begrafningzomkåstnaden, läkarelöhnen, apothekares betahlning jämte theras aflöning, som i then aflednes siukdom eller wid dess jordefärd honom uthom egit huusfolck tiänt hafwa; och begrafningsomkåstnaden synes wara den nödwändigaste samt äga bästa rätten, på det den döda måtte komma till begrafning; fördenskull tyckes begrafningzomkåstnaden någon förmåhn fram för läkarelöhn och apothekares betahlning således tilläggas kunna, at af ett giäldbundit boo först betales den nödwändige, efter den aflednes och boets wilkor, anwände begrafningsomkåstnaden, samt sedan läkarelöhn, apothekares betahlning, jämte theras aflöning, som i then aflednes siukdomb, eller wid thess jordefärd honom, uthom egit huusfolk, tiänt hafwa. Men skulle qwahrlåtenskapen til desse senares betahlning eij törslå, briste tå för hwartdera så af mark som mark. Hijt synes ock höra betiänternas löhningar samt arfwodeslöhn för uprättade inventarier och boets utredande.
