Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/368

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
354
UTLÅTANDEN ÖFVER LAGKOMMISSIONENS

Memorialet till denne balck.[1]

Ad § 1. Kongl. Rättens meening är, att een möö, som blifwer låckat till lägersmåhl, böör fuller intet förskonas för wärdzligit straff, enär hon första gången sigh med lönskeläger förseer, men däremoot skulle Kongl. Rätten hålla före, att een sådan person eij böör civiliter lijda till sin ähra, fast hon är kränckt, och haar lijdit moraliter till sin heeder, uthan att hon må wara lijka tings- och wittnesbähr som mannen, hwilcken henne lägrat hafwer, så wijda hon elliest och i annan måtto icke är wanfrägdad; emedan äfwen den omständigheeten, att hon blifwer hållen för ährelöös, sampt att hon måste uthstå uppenbar skrifft, är orsaken, som haar bracht mången till det oråd att giöra af med sitt foster, hwaremoot det determinerade wärdzliga straffet är af fast mindre consideration, hwilket och sådane personer eij synes böra undgå.

Ad § 2. Kongl. Rätten tycker, att alla de omständigheeter, som här upräcknas, äre nödiga att införas i lagen, dommaren till effterrättelse, och lemnas i Kongl. Maij:tz nådigsta ompröfwande, hwad straf då, enär sådane mitigantia till äre, öfwer den brotzlige skall dicteras. Elliest i stället för det fremmande ordet impotens synes kunna införas: till echtenskaps fulbordan oförmögen och oskickelig.

  1. Memorial uppå någre punkter, som wedh Missgiärningzballken angående hoor och olofligh beblandellse synes wara att påminna, och hemställes wederbörande domstolar, att gifwa sine betänkiande öfwer, huru wijda dhe böra i lagen anförde blifwa. 1. Ad cap. 1. Medan en möö, som blifwer låckat till lönskeläger, lijder till sin heeder och åhra, föruthan dhet beswär, hon måste uthstå medh barnetz födzell och upfostran; i dy ställes under betänckiande, om hon icke må förste resan förskonas för wärldzligit straff och bööter, hälst emädan lagen icke hafwer sådane något straff försatt, men dhen, som andre gången åtherkommer, niuter intet skonsmåhl. – 2. Ad cap. 4. Ställes under betänkiande, om icke wedh slutet af § 2 kunde uppreepas sådanne omständigheeter, som straffet lindra må, nämligen 1:o om någon ächta maaka af ondsko och argheet dhen andra öfwergifwit; 2:o om mannen hafwer många åhr bårta warit på tågh och resor i cronones tienst; 3:o om dhen ena är rymbdh och dhen andra sitter qwahr; 4:o om dhen ena makan medh besmitteligh siuukdomb wore behäfftad; 5:o om dhen ena makan wore impotens; 6:o om dhen ena maakan beder för dhen andra, och will taga honom eller henne igen. – 3. Dher hoos ställes under betänkiande, om icke desse mitigantia iämbwähl kunde hafwa rum wijdh cap. 3:m angåendhe eenfalt hoor, emädan sådanne casus dher och kunde förfalla. – 4. Ställes jämbwähl under betänkande, om icke uti grofwa, och af berådt modh begångna synder, såsom den dher andre och tridie gången begår eenkelt och dubbelt hoor, den bråtzlige må i stället för wiss summa penningar, bötha en wiss dhehl, anten 50:de eller 30:de dhehlen af sin egendomb, alldenstund då dhen andra sig förseer dhen förmögne elliest icke synes hafwa nogh straff, eller wäl proportionerat plicht, emot dhet dhen oförmögne undergå skall. – 5. Item hwadh för medium in genere uti missgerningar skall tagas till böterne, hwareffter sedan alle måhl in specie kunna proportioneras.