Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/375

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
361
FÖRSLAG TILL MISSGERNINGSBALK 1696
Cap. 5.

§ 1. Stiger stölden öfwer 10 dahler sm:tz wärde, miste lijfwet, är den under 10 dahler sm:t, böte 5 dubbelt. Här uthslutes skadans ärsättningh, ty synes nödigt, att den blifwer infördh, så frampt den i sielfwa lijfstraffet eller böterne icke är inräcknadh.


Cap. 6.

§ 1. Om någon sig allenest i kyrckian inbryter, men på hwariehanda sätt blifwer hindrat, att han sitt onda opsåth eij får främia, qværitur, hwadh straff derpå föllia böör.

§ 4. Uthi denne § införes des plicht, som stiähl öfwer 20 dahler sm:tz wärde, men intet dens, som mindre stiähl, eij heller skadans ärsättningh.


Cap. 7.

§ 2. Detta måhl igenfinnes i 16 cap. 13 § Edzöresbalken och där uthsättes straffet till 40 dahler, men här till 12 dahler sm:t, hwilket icke synes concordera.

§ 3. Bruukar någon kiöpman eller ehwem som sällier eller kiöper, orätt wicht eller mått. Orden ehwem som sällier eller kiöper orätt wicht kunna optagas och förstås om dem, som sielfwe måtten och wichterne sällia, ty kan detta således bättre uthsättias: Om någon kiöpman eller annan, som kiöpenskap drifwer, bruukar orätt mått och wicht.

§ 4. Den, som kiöpte, äge samma rätt, som här i föregående § sagdt är. Dhe orden, som i den § finnes och betale honom, som kiöpt, dubbelt emoth godzetz wärde woro bäst, att dhe här uthtryckligen införde blefwo.

§ 5. Dhe måhl, som i denna § och i den andre ofwanstående § finnes uthsatte, synes wara af lijka arth och beskaffenheet, och fördenskulldh tyckes böra till sielfwa böterne blifwa lijka, ty lijka brått, lijka straff.

§ 6. Den, som opbryter annans breef och läser, synes hafwa förtiänt icke ringa näpst, fast han androm det eij skulle gifwa att läsa, eller des innehåld oppenbara och uthsprida etc., ty elliest skulle mann aldrig säkert kunna förtroo pennan och papperet det, som man will hafwa lönt och dölgdt.