lifzstraff emoth 60 dahler sm:t stöldh, om hwilket äfwen mentioneras framdeles uthi denna balkens 3 cap. § 3, som hit beqwämligst synes kunna appliceras.
Cap. 2.
Till detta capitel synes oförgripeligen Hans Kongl. Maij:tz allernådigste stadga af den – – – kunna införas uthi sielfwa lagen, huru med båtzmenners, soldaters eller ryttares afstraffande för stöld hädanefter förehollas skall, om icke dhe böre plichta med kroppen for själfwa brottet, men serdeles af sin sold eller löhn betala tiufnaden, där den förskingrat är, till målsäganden.
Cap. 3.
Wedh § 1 påminnes, om icke kiöpmansdrängiar, som sin huusbondes egendomb äre anförtrodde, updricka eller på hwarjehanda sätt försnilla dhet anförtrodt är, äfwen dhe, fast borgen för dhem wore satt, äfwen for sielfwa tiufnaden kunde plichta.
§ 4. Förfrågas uthi underdånigheet, om så hända skulle, att wedh slika tillfällen båtzmän, ryttare, knechtar etc. skulle begå stöldh, och serdeles enär dhe uthi hemkall woro, huruledes een slik rothebåtzman eller kneckt skulle förwisas häradet, som lände rothen till een särdeles gravation, att leja een ny knecht etc. i stället, hwilket äfwen lände Hans Kongl. Maij:tt till största otienst, om han skulle förwisas.
Cap. 5.
§ 4. Härwedh kunde inflyta, att dhen, som Hans Kongl. Maij:tz reveneurer och penningar sielf bortstiähl, och låter af hwarjehanda prætext dhem, som dhe af andra bortstulne wore, efterlysa, om och icke een sådan med särdeles straff måtte blifwa ansedd.
Cap. 6.
Casus 1. § 3. Lembnes i underdånigheet, om icke dhen, som i kyrkian stiähl heller uthdricker något af dhet wällsignade winet heller oblatene, antingen dhet wore litet eller mycket, måtte straffas särskild: eller till lifwet.
Casus 2. § 4 et 5. Huru förfaras skall med dhen, som under påstående gudstienst i kyrkian uthe på kyrkiowallen, hospitaler etc.
