13. Utlåtande från Åbo län.
Såsom Hans Kongl. Maij:tt wår allernådigste konung allernådigst täktz communicera domstolarne i des rijke den projecterade Missgiärningzbalken och för denne gången 1:o angående tiufwerij, 2:o om hoor, skörlefnad och oloflig beblandelsse, hwarpå högwälborne herr baron och landzhöfdingen Lorentz Creutz underskrefne medh flera wederbörande sammankallat till den 20 hujus; altså hafwe wij oss hörsambligast infunnit och effterfölliande påminnelser i underdånigheet uppsatt.
Dehlen af Missgerningzbalken om tiufwerij.
1 Cap.
1 §. Härwedh giöres den underdånige påminnelsen: 1:o Såsom tiufwar, sedan dhe ett sådant oråd sig företagit, ähro derjempte inclinerade att neka, så att ändock wedh slijke tillfellen en domare kan hafwa sannolijka skiähl och omständigheeter att fella honom till eden åthminstone, så ähr lijkwähl derwedh en stoor siählawåda att befara, effter som den, som en gång satt sin siähl i fahra, sedan intet wårdar om densamma, utan på alt sätt söker undslippa det werdzliga straffet. Altså hemstelles underdånigst, om icke en underdomare, enär skiählen och omständigheterne ähro så krafftige, att dhe föra medh sigh en full misstanka, så att allenast egen bekiennelse återstår, måtte fälla den angifne till något straf, som för warit wanligit, i anledning af det 7 cap. Tiufmålabalken L.L.., hellre ähn att man i mangel af egen bekiennelse skulle sleppa honom till en så fahrlig edh. 2:o Att en tiuf för sitt bråt skulle få arbeta hoos måhlsäganden under förwar eller borgen och niuta 4 öre s:mt om dagen till underhåldh, förmodes i underdånigheet blifwa endrat, ty förutan det att ingen målsägande lärer understå sig att betroo en tiuf i sitt huus, effter som han derigenom finge tillfelle att giöra större skada ähn tillförende, så finnes eij heller någon, som för en sådan cavera will och att gifwa honom 4 öre s:mt om dagen, och derhoos afkorta 12 öre af det han betala borde, skulle bringa mången att stiela, effter han derigenom skulle komma att åthniuta bettre wilkor ähn han tillförende ägdt, emedan en cronobondes dagzwerke, som han giör medh egen kost, intet högre
