skaffa sig man eller förkrencka ens nampn och rychte, bör ansees, antingen hoon effter sin egen bekiennelsse och påstående skall fellas, såsom den der lönskaläger begåt, eller och om hon skall straffas för obewijslig beskylning, uthi hwilket måhl praxis på dels orter förnimmes wara olijka; hållandes dock underskrefne i underdånigheet för rättwijst, att en sådan icke bör slippa onäpst, och att något wist i det måhlet sådana till straf uthsettes.
2. Såsom äfwenwähl manspersoner, att winna den till echta, som dhe åstunda, ähro befundne hafwa angifwit den, som till deras begiäran om echtenskap icke samtykt, för sammanlagh medh sig, påståendes derigenom inför rätterne och domcapitlen att winna antingen qwinnan till echtenskap eller och påbörda henne oskyldigt en skamfleck, så ähr wähl billigt, att en sådan för obewijslig beskylning plichtar, men om en sådan der hoos skall stå kyrkioplicht och ansees effter egit påstående som en, den der lägersmåhl begåt, hemstelles underdånigst, och woro nödigt, att något wist straf uthsettes.
3. Det händer och, att konan antingen af argheet för mutor och gåfwor eller för framdeles wänttande fördehl, eller och i fruchttan för straf, enär hoon hafft beblandelse medh gifft man eller i förbudna leder, icke will bekienna barnfadren, utan brukar en och annan otrolig inwenning, bekiennande på resande och obekantte personer. Altså synes billigt, att den qwinsperson, som ähr så wårdzlöös, så att hoon icke kenner eller weth nampgifwa och bewijsa eller och af argheet kan förtijga barnfadren, borde straffas såsom den der sig af gifft man belägra låter, och än hårdare för sin treska skull, effter som det icke allenast wore en skräk för slijke löösachtige, utan och aldeles kunde uthrota det mijsbruket och syndens döliande, som öfwer alt ähr gengze, derigenom att det lindrigaste straffet sådana omsijder öfwergåt.
3 Cap.
1 §. Såsom den giffta qwinnans straff ähr uthsatt till 100 dahler sm:t och i det stellet en gifft mans straff intet högre än till 80 dahler .sm:t, altså synes billigheten fordra, att en lijkheet i detta måhl som tillförende blifwa kunde, efftersom qwinnan desuthom förwerkar sin ähra, mårgongåfwa och gifftorätt, hwilket straf med det andra, som hoon för warit underkastat, nogsampt synes swara emot hennes fall.
