tiufwerie; men om tiufwen på målsägandens begiäran wore fängslader, ock han sedan hielpte honom på flychten, woro en annan sak.
Cap. 2.
§ 1. Den, som giömmer dett stulna, säijes skola få samma straff, som den der stiähl. Här påminnes, att dett är wähl illa giömma en stöldh, men hans factum är intett ett medh den, som giömmer eller nöter eller får en dehl derutaff medh, utan hwilket een icke kan kallas tiuff, men lijkwist för samma sitt facto förtienar han annat straff.
§ 3. Under 15 åhr stiähl 1, 2 och 3 gånger, kommer han så offta igen, tå plichte för wärde öfwer 8 daler s:mt såsom tyfwer 1 gången. Här såsom tillförenne påminnes, att åhren bööre wähl skillias, serdeles dens, som nu snart fyller sine 1 5 åhr, ock hans argheet pröfwes åhren upfylla.
§ 4. Om boodrätt, man från hustrun, och hon från honom drager dett goda undan, föräldrarne från barnen, ock dee ifrån dem, huru straffet skall lempas, lemnes dommaren.
Emellan man och hustrun är en societas, och derutinnan en sådan rätt, som synes aversera een sådan decision, som här upföres.
§ 5. Döllier eller nöter man medh hustrun etc. dett, som stulit är, böte och plichte som för annar tiufnadh. Här synes böra tilläggias, att om han wettandes nöter dett, som stulit
Cap. 3 [ͻ: 4].
§ 5. Här lemnes åter arbitrio judicis, hwilket wore att förekomma, och lagen uttrychtes.
Cap. 5.
§ 3. Stiähl ifrån konungen på resan, plichte såsom § 7 står. Desse casus om stöldh aff konungen på dess resa, i dess huus etc. borde näst stiäles i kyrkia uti denne balk stå, ock icke föllia effter dett 4:de capitel om koo ock koowärde.
Cap. 6.
Dette capitel skulle stå aldeles främst ock dernäst konungens.
Cap. 7.
§ 2. Säijer falskt godz böter gå till konungen, häradet eller staden, men tyckes bööra så settias: böte till konungen, häradet eller staden, ock målsäganden.
