Cap. III.
Uti 1 § tyckes i stället för: till skog fördan meningen sålunda kunna inrättas: och i galgebacken eller något morass i skogen nidergrafwa. För det öfriga, wid en sådan händelse, att en delinquent uti fängelset blefwo död, öfwer hwilken ransakningen redan wore till hoffrätten insänd, synes nödigt, det Konungens befalningshafwande sådant uti hoffrätten tillkiänna gifwer, på det man onödigtwijs ransakningen eij måtte upläsa och resolution expediera, hwilket uti denna § kunde tillsättias.
Wid de orden uti den 4 § af tienlige personer, tyckes böra tilläggas: af någon medicinæ doctor eller feldtskiär först besichtiga låta, om den i orten är att tillgå, men elliest af andra förståndiga personer.
Cap. IV.
Wid slutet af § 5, hwarest förordnas om de aflifwade missgärningsmäns nidgräfning, påminnes, att med deras kroppar, som på torgen halshugne eller ihiälskutne blifwa, skarprättaren intet får sig befatta, eij heller pläga de på en sådan plats nedergräfwas, tyckandes och Kongl. Rätten nödigt, att wid de orden i domen förundt är tillägges: hwilket i alla domar klarligen bör uthsättias.
Härhos kan och Kongl. Rätten eij opåmint lemna, att det härtill brukade fångarnes bakbindande, när de uthledas till rätteplatzen, dem under den långa wägen mycket mattar och ängslar, hwaraf de och förhindras med den andacht, som wederbör, sig till döden att bereda, hwarföre deruti någon ändring synes böra giöras, kunnandes händerne på sådane delinquenter, sedan alt annat förrättat är, och enär sielfwa execution dem öfwergå skall, således bindas.
Uti den 10 § tyckes wara nödigt att tillägga, det executoren icke allenast tijdeligen, utan och straxt bör hoffrätten om execution kungöra.
Cap. V.
3 §. Angående deras straff, som med hugg och slag öfwerfalla skarprättaren, då han på något sätt uti executionen felar, påminnes, det hans Kongl. Maij :t medelst des placat, gifwit Götheborg den 24 Maji 1700, sådane brott med lifsstraff belägger.
