skilljachtigt ifrån gambla lagen, däräst Stadz- och Landzlag uti twenne särskilte wärk fördeelte äre, så kan dock Kongl. Rätten. intet annat giöra, än häruthinnan conformera sig med Kongl. Commissionen, och tyckia det wara nyttigt och gagneligit, at dhe nu, på det sättet, som här förmäles, uti ett wärk sammanfogas.
Ad 2:m punctum, såsom Kongl. Commissionen förmäler sig nu mäst haft afseende på sielfwa materien, och intet så mycket på stylen, uthlåtandes sig därjempte, att willja framdeles, när Håffrätterne med dheras betänckiande öfwer materien äre inkombne, sielfwa stylen elaborera och förbättra; så kan Kongl. Rätten om orde-formerne sig nu eij heller något yttra. Men tycker lijkwähl sin underdånige plicht wara, här wijd att påminna, det mycket nödigt och angelägit är, at alt med klare och conveniente ord blifwer exprimerat och uthsatt, effter som orden uti lags stiftande äre mycket essentielle och det delicateste.
Ad 4:m punctum, hwad det anbelangar, at Kongl. Commissionen icke hållit sig aldeles stricte effter den förra lagen, uthan något gådt därifrån; så lärer Commissionen bäst weta, hwad dem i detta måhl af hans Kongl. Maij :tt allernådigst kan wara befalt, tyckiandes dock
Kongl. Rätten sin skyldigheet wara, at nembna hwaräst någon förändring finnes skiedd, sampt sine tanckar därom i underdånigheet wijd handen gifwa.
Gifftmålabalck.
Cap. 1. Om rätta gifftoman och laga ålder till gifftermåhl.
Ad 1 §. 1:mo Ehuruwähl här giörs någon förändring i Landzlagen, i det moder erkennes för gifftoman med näste skyldemans rådh; lijkwähl emedan bemälte lag förmår, att dottren intet må giffta sigh uthan med modrens råde, så kan den Kongl. Rätten intet annat giöra än bijfalla denne förändring, men påminner där hoos underdånigst, om icke näste skyldemäns så wähl samtycke som rådh här till bör fordras, så at meningen blifwer uthsatt på detta sättet: moder med nästa skyldemäns rådh och samptycke, emedan Landzlagen, som förnembligast seer på familiens heder och conservation, för det qwinliga kiönetz swagheet skull gådt modren förbij, och det är at befruchta, det modren, sedan hon trädt i annat gifftermåhl, torde af stiuffadren eller andra, låta intahla sigh, att giffta sin dotter med den persohn,
