Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/513

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
499
RÄTTEGÅNGSBALKENS HISTORIA

5. I hwadh criminalmåhl bårgen må antagas, när ransakningen och domen är gången till håfrätterne, antingen någon wid underrätterne blifwer warder eller eij.

6. I hwadh criminalmåhl äganden får sig förlijka.

7. Huruwida retorsioner måge uppå grofwa iniurier uhrsäktas eller straffas.

Effter desse underdånige påminnelser om det, som synes lända till een tydelig process, tyckes sedan jemwäl kunna tiäna till trätors afkortande, att dommaren per expressum påläggas så wähl wid citationernes uthfärdande som först wid comparitionen att admonera parterne till förlijkning, att icke, som offta händer, dommarens sorgfälligheet i detta måhl för någon partialitet, eller oförstånd till sakens rätta afdömmande, af illwilliande måtte ansees och uttydas.


Circa § 1.

Anbelangande dhe skrifftelige och muntelige citationer, der omtalas, så twiflas eij med mindre dhe muntelige stämbningar låta sig uti städerne practicera, der som stadztienare och annat folk är mera öfwat än på landet, hwarest är att befara, det dhe enfaldiga, som munteligen skulle citeras, torde snart af glömska eller och af oförstånd utlåta något requisitum essentiale, som skulle wid sakens företagande gifwa den ilwiliande parten tillfälle att offta excipera och kalla sig ostämd, så att rättegångzsaaker derigenom månge gånger kunde blifwa upskutne; ty är wår oförgripelige underdånige mening, att dett länder icke mindre parterne än siälfwa dommaren till säkerheet, om altijd skrifftelige citationer blefwe utfärdade.

2. På hwad rum citation skall beställas, när man intet träffar swaranden i dess huus och hemwist, så tyckes betänkeligit wara att tillåta, det stämbningar utan åthskillnat om söndagarna och på kyrkiowallen må lefwereras, för otiänligit buller och förargelse skull, utan wara bättre, att sådant wijd kyrkian, där gudztiensten förrättas, intet skier, när reus annorstädes kan finnas; och tyckes oss iemwähl att, när een bofast kommer att citeras och citationen i dess frånwaru nederlägges i hans huus och gård. dher han hafwer sådant huusfålk och dhee betiänte, som kunna förstå citationen att fortskaffa, det dhe då borde wara wed serdeles straff plichtige stämbningen att emottaga och fortsända.