Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/518

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
504
URKUNDER TILL

iustitiens så mycket bättre styrkio och skyndsamheet bestås och bewillias.

5. Om iuramentum malitiæ så wähl uti häradz och ciembnärsrätterne blefwe admitterat som wid öfre instantierne antingen på partens begiäran eller och dommarens egit godtfinnande, skulle det förekomma många ogrundade processer, som samwetzlösa menniskior offta upspinna och på banen bringa, såsom och afskiära ilwilliande parter tillfälle, att genom documenters och skiähls fördölliande bringa sin nästa på omkostnad och skada.


Ad § 11.

Här wid påminnes i underdånigheet, om icke den, som förfallenlöss absenterar sig wijd domens publication, bör så wijd den eena som andra instantien med serdeles plicht beläggas, efftersom sådant synes till rättens despect och wanheeder skie och kunna förorsaka andra skadelige consequencer.


Ad § 12.

Såsom wid domstolarne offta händer, att instämde parter sökia ibland andra undflychter till att declinera forum, påståendes actionen antingen för sin beskaffenheet skull, eller pärsonens qualitet och embete, böre andragas och utföras uthi något af dhe Kongl. collegierne, såsom cantzlie- cammar- commercie- bergz- krijgz- ammiralitets- reductions- cammarrevisions medh flere, eller och wid Kongl. borgrätten, slotz- och landzcantzlierne; altså är wår underdånige påminnelse och önskan, att något wist och effterrätteligit, härom per expressum blefwe statuerat, att icke genom remissorialer ifrån den ena till den andra mången uthi sin rätt må blifwa uppehållen.


Ad § 14.

Ehuru wäll slutet af denne paragraph förmår, att häradzrätterne skola gifwa den öfra instantien tillkenna, hwilka saker som komma det att devolveras, doch som åthskillige måhl af een och annan derhän igenom klagemåhl hoos herrar landzhöfdingarna och derpå fölliande höga wederbörandes remissorialer bringas, förmodandes een och annan således Kongl. Maij:ttz nådige och rättwisaste bref till landzhöfdingarna om häradzhöfdingarnas förklaringars infordrande, som derigenom altidh stode fritt de afsagde dommar att qwällia och uprifwa, sittiandes der medh stilla till dess den, som wunnit saken,