är, eller andre sådane oumgängelige förfal, som dommaren förswarligen kan pröfwa för laglige, tå skiutes saken up til nästa ting; men kommer intet then stämde, eller sig ey angifwer, heller wises intet sådane laga förfall wid första tinget, dömes icke allenast i saken efter thes beskaffenhet, utan tå går och then afsagde domen til utmätning, hwilket then andra parten emot borgen kan lyfta och tilträda, om han thet begärar; doch at han, som wunnit, låter sin wederpart om domen lagligen ansäja, eller execution sökia så långt för nästa ting, at han, som förlorat, kan hafwa tid sin wederpart ther til at instämma, om han wil och förmenar sig kunna sine laga förfall wisa, eller skiäl hafwa at återwinna hufwudsaken; ansäjes han ey, så niute samma rätt til nästa ting sedan han ansagd är; låter han, som förlorat lagligen stämma honom, som wunnit, til nästa ting, tå åligger rätten saken å nyo at företaga och afdöma; kan then återwinnas, tå må then undfångne utmätningen gå tilbaka; försummar han, som wid första tinget förlorar, at lagsökia honom, som wunnit, wid nästa ting, sedan honom är ansagt, äge therpå ingen widare talan. Kommer ock swaranden wid första ting tilstädes, och käranden utan laga förfall aldeles uteblifwer, tå förklaras swaranden för hans tiltal fri, och at niuta för sin omkostnad en skälig wedergälning, med mindre kiäranden efter föregången laga stämning på sin wederpart til nästa ting kan wisa sitt laga förfall. Hwilket om han giöra gitter, så förhålles ther med, som förr om swaranden är sagt; men angifwer kiäranden ey til nästa ting sitt förfall och sak, hafwe ther til ingen widare rätt at tala; blifwa ock både parterna aldeles ute, böte kiärande 3 daler och swaranden 2 daler sölfwermynt. Sedan en har uti någon rätt begynt sin sak igenom fulmächtig at drifwa, kan han för siukdom, sedermera påkommande bestälningar eller ock andra hinder sitt uteblifwande i samma rätt intet ursächta, utan förfares med saken såsom förmält är, om them, som sig til rätta intet inställa.
III.
The saker, som widlyftige pröfwas och längre tid betarfwa, må häradzrätten låta til tingetz slut bero, så at almogen för thes skul ey uppehålles, eller ock må sådane saker efter föregången communication med hofrätten til extraordinarie ting skiutas, om parterne så samtyckia, eller någon thera på sin bekostnat thet begärer.
